Läsutveckling hos unga med intellektuell funktionsnedsättning

Unga med intellektuell funktionsnedsättning (IF) har svårigheter med avkodning och läsförståelse men deras läsutveckling liknar den hos typiskt utvecklade – bortsett från att den går i en långsammare takt. Det visar Karin Nilssons forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är logoped i botten och intresset för läsning har funnits där sedan jag tog logopedexamen. När jag insåg hur otroligt lite forskning det finns om läsning i relation till unga med intellektuell funktionsnedsättning blev det ytterligare en sporre att fördjupa sig i ämnet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om läsförmågan hos svenska ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Jag har kartlagt vilka förmågor som är viktiga för att utveckla både den tekniska aspekten av läsningen, själva avkodningen, och läsförståelsen. Jag har också kartlagt en mängd olika språkliga och kognitiva förmågor som behövs för att utveckla läsningen. Utöver det har jag utvärderat ett teoretiskt ramverk som används inom forskning om läsning hos typiskt utvecklade individer, the Simple View of Reading (SVR), för att se om det är applicerbart även för ungdomar med IF.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett av de viktigaste resultaten är att utvecklingsmönstret hos unga med IF ser likadan ut som hos typiskt utvecklade ungdomar. Men det följer ett försenat mönster. Det är samma förmågor för både avkodning och läsförståelse som förklarar eller predicerar utfallet hos ungdomar med IF, som för typiskt utvecklade ungdomar. För avkodningen är det viktigt med en grundläggande förmåga att snabbt kunna benämna saker och att ha en fonologisk medvetenhet. För läsförståelsen är det viktigt att avkodningen fungerar, och att man har ett bra ordförråd och verbalt arbetsminne. Det här innebär att man med största sannolikhet skulle kunna använda sig av olika läsprogram och läsinterventioner som är utvecklade för typiskt utvecklade individer, och anpassa dem för gruppen med IF.

– I min studie deltog 136 ungdomar med IF och bland dem verkar det som om avkodningsförmågan stagnerar vid en mental ålder av 8-9 år. De automatiserar inte riktigt sin avkodningsförmåga, vilket påverkar hur god läsförståelse de kan utveckla. Läsförståelsen fortsätter ändå att utvecklas även för gruppen, men det kan bero på att de kompenserar med andra förmågor som ordförråd eller hörförståelse.

– När det gäller ramverket som jag undersökte, visade det sig inte vara rakt av applicerbart utan anpassningar för ungdomar med IF.

Vad överraskade dig?

– Det var lite överraskande att avkodningsförmågan stagnerar hos ungdomarna med IF i en så pass tidig mental ålder. Förklaringen kan finnas i själva IF-diagnosen. Men man kan också tänka att det finns sociala eller miljörelaterade faktorer som påverkar. Inom särskolan fokuserar man på systematisk lästräning upp till årskurs 6. Från och med årskurs 7 så skiftar fokus i läroplanen till att handla mer om läsförståelsestrategier. När det kommer till gruppen med IF så vet vi att träning fungerar om man ger den under längre tid. En rimligt slutsats är att man inom särskolan skulle behöva använda sig av den här systematiska lästräningen under ännu längre tid än man gör idag. Jag ser att det finns en mycket större inneboende potential för de här ungdomarna att utveckla sin läsförmåga.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare inom särskolan har användning av resultaten, och även på logopeder som träffar personer med intellektuell funktionsnedsättning. Resultaten är även relevanta för skolan, eftersom de ger en större förståelse för vilka svårigheter som kan uppkomma och hur man kan förvänta sig att en elev med IF presterar på ett lästest eller liknande.