Lässvårigheter hos tvåspråkiga elever

Skolan behöver bli bättre på att identifiera tvåspråkiga elever som har primära lässvårigheter. Det finns annars risk att elever inte får rätt hjälp, enligt Baran Johanssons avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit fascinerad av språk och har velat doktorera inom språkvetenskap sedan jag var 16 år. Läsning och skrivande är centrala för att kunna vara en del i samhället, lyckas i arbetslivet, och kommunicera med familj och vänner. Det är en tillgång att kunna kommunicera på flera språk och viktigt för identiteten.

– Efter att jag gått igenom tidigare studier förstod jag att det bara fanns få studier som hade undersökt läsning och skrivande, särskilt skrivprocesser, både på modersmålet och skolans språk hos tvåspråkiga barn, särskilt när det gäller språk med olika alfabetiska system.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det handlar om läsning och skrivande hos tvåspråkiga barn, både med och utan läs- och skrivsvårigheter.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Modersmålsundervisningen räcker inte till. Det visade sig att majoriteten av eleverna hade svårt att läsa persiska korrekt trots att de hade persiska som modersmål, pratade mycket persiska hemma och deltog i modersmålsundervisningen. De läste mer effektivt och skrev fortare och producerade mer text på skolans språk, alltså svenska.

– Det visade sig också att elever som hade läs- och skrivsvårigheter på det ena språket hade det även på det andra språket. Läsning och skrivande går hand i hand, de elever som kämpade med läsningen hade också utmaningar med skrivande och det gällde alltså för båda språken. I avhandlingen myntar jag två begrepp för att beskriva detta, common underlying deficiency och multideficiency.

– Jag hävdar att det är viktigt att modersmålsundervisningen ökar, och det gäller särskilt när man ska lära sig att skriva på två språk med olika skriftsystem. Läsning och skrivande på det ena språket stöder läsning och skrivning på det andra språket. Att ha 45 till 60 minuter per vecka räcker inte för att utveckla läsning och skrivande på modersmålet och därmed få en ”balanced biliteracy” på båda språken.

Vad överraskade dig?

– Det finns risk för felaktig diagnostik av dyslexi hos tvåspråkiga elever. Jag upptäckte en elev med diagnos dyslexi som inte hade svårigheter på modersmålet samt hittade två elever med lässvårigheter utan någon diagnos. Ingen misstänkte att den ena eleven hade lässvårigheter. Lässvårigheter hos tvåspråkiga elever kan tolkas som brist på exponering för svenska, medan det i själva verket finns samma svårigheter på modersmålet. Specialpedagoger, logopeder och modersmålslärare behöver få tillgång till standardiserade tester på olika språk för att kunna identifiera tvåspråkiga elever med lässvårigheter.

Vem har nytta av dina resultat?

– Avhandlingen har ett tvärvetenskapligt perspektiv och resultaten berör modersmålslärare, specialpedagoger, logopeder och språkvetare. Forskare som är intresserade av läsning och skrivande hos tvåspråkiga barn skulle också kunna ta resultaten vidare.

Susanne Rydell