Läromedel under lupp

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag är gymnasielärare i botten, i samhällskunskap och historia, och har alltid haft ett intresse för läromedelsfrågor. Men också för hur staten genom årtionden på olika sätt har försökt att styra skolan. Båda de här intressena ryms inom det ämne jag valt att disputera inom.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur staten har granskat läromedel sedan 1938. Då tillsattes en nämnd som skulle förhandsgranska samtliga läroböcker inom alla ämnen. Denna granskning fanns sedan kvar i olika former fram till 1991, men mellan 1974 och 1991 gällde den bara läromedel i SO-ämnen. Jag har tittat på den politiska debatten kring den här frågan, om varför man införde granskningen en gång i tiden, och sedan varför den togs bort. Jag har också tittat specifikt på hur man genomförde granskningen av böcker i samhällskunskap. I dag finns det ingen granskning alls.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Om man tittar på den politiska debatt som rådde kring granskningen så var det ekonomiska argument som gjorde att den en gång infördes. På den tiden betalade familjerna själva barnens böcker i skolan och man menade att granskningen dels skulle pressa priserna,, men också att den skulle fungera som en kvalitetskontroll. Det finns forskning som visar att det har varit svårt för politikerna att styra skolans innehåll, däremot har de kunnat styra skolans form. Ett indirekt sätt för dem att även få inflytande på skolans innehåll var genom att granska, och därigenom också ha möjlighet att påverka, läromedlens innehåll.

– Genom åren har ett viktigt argument för granskningen varit att garantera kvaliteten på läromedlen. Vad som avsetts med kvalitet har dock varierat över tid och mellan olika aktörer. Att böckerna skulle ligga i linje med läroplanen var en aspekt som var vanlig i diskussionerna. Här har jag dock sett att de som granskade läromedlen i samhällskunskap egentligen aldrig skrev så mycket om kopplingen till läroplanen. Man ägnade sig mer åt faktagranskning och med att krontrollera sakuppgifter, trots att det inte var det som var avsikten enligt lagstiftningen.

– I mina studier har jag också sett en tydlig tendens under 70-talet, när objektivitetsargumentet dominerade granskningen. Det handlade då om att läroböckerna skulle vara balanserade, vilket syntes väldigt tydligt i hur författarna till exempel förväntades skildra Kina, Sovjet och USA. Det här var viktigt och kunde ge direkta följder i läromedlen. En bok, Moment: samhällskunskap, stoppades för att den ansågs för kritisk mot USA och förlaget tvingades mildra sin skrivning och trycka om boken.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Det som gjort mig mest förvånad är tystnaden kring avskaffandet av granskningsnämnden. När Statens Institut för Läromedelsinformation och SÖ skulle läggas ned föreslog man att det nya Skolverket skulle ta över de här uppgifterna. Men efter bara några månader kom en proposition med förslaget att granskningen skulle läggas ned. Beslutet att avveckla togs utan att det föregicks av någon som helst politisk debatt. Jag har inte kunnat hitta några uttalade argument till varför man tog bort granskningsnämnden 1991. Så sent som i början på 80-talet hade det varit en väldig debatt kring frågan och den totala avsaknaden av debatt 1991 förvånade mig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som har ett intresse för läromedelsfrågor; lärare, lärarutbildare, skolpolitiker, skolförvaltningar, läromedelsförfattare och förlagen. Och så förstås alla som forskar inom närliggande områden. Jag ser två alternativa framtidsscenarier för den här frågan. Det ena är att man fortsätter på den mer decentraliserade vägen där ett stort ansvar läggs på läraren. Det andra alternativet är att man återgår till en mer centraliserad styrning och någon form av central reglering av läromedlen. Vilken väg man väljer är en politisk fråga.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag anser att vi behöver diskutera mer om vad som påverkar utformningen och innehållet i läromedlen, och jag hoppas att mina resultat kan väcka uppmärksamhet kring just läromedelsfrågan. Framför allt eftersom det i dag blir allt vanligare med sponsrade läromedel. Eftersom det i dag inte finns någon statlig kontroll av läromedlen är det upp till den professionella läraren att göra bedömningen. Jag menar att det därför är viktigt att blivande lärare under sin utbildning får mer kunskap om läromedelsfrågor.