Lärmiljön viktig för barns motoriska färdigheter 

När den fysiska, sociala och pedagogiska lärmiljön samspelar kan lärmiljön ses som ett didaktiskt verktyg. Det visar Mikaela Svanbäck-Laaksonens avhandling om små barns grundläggande motoriska färdigheter.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Rörelse och fysisk aktivitet har alltid intresserat mig. Jag har arbetat som universitetslärare i 15 år och undervisar i rörelsedidaktik. Jag har också fortbildat verksamma pedagoger, i rörelse och fysisk aktivitet, runt om i hela Svenskfinland. När jag handleder studenter som är ute på praktik kommer de ofta tillbaka med intrycket att de yngsta barnen är väldigt aktiva och rör på sig i princip hela tiden. Samtidigt säger forskning att barn blir mer stillasittande och att de grundläggande motoriska färdigheterna blir svagare. Det har gjort att mitt intresse för de här frågorna har ökat. Jag ville ta reda på vad barnen gör spontant, men också hur miljön och personalen stödjer dem. Jag fick möjlighet att vara med i ett projekt med daghem* i fem kommuner, och det blev startpunkten för mitt avhandlingsarbete.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur lärmiljön kan utvecklas och förändras för att stödja barns möjligheter till utövande och lärande av grundläggande motoriska färdigheter, särskilt inomhus. Grundläggande motoriska färdigheter inbegriper balansfärdigheter, rörelsefärdigheter och hanteringsfärdigheter, som exempelvis kasta och dribbla.

– Det är en sammanläggningsavhandling med tre delstudier, där jag i den första studien undersöker vilka färdigheter barnen har. I den studien blev det tydligt att de yngsta barnen är aktiva och utövar många balans- och rörelsefärdigheter. Men de utövar väldigt sällan hanteringsfärdigheter. Jag kunde se att den fysiska miljön inte stödjer hanteringsfärdigheterna, inte heller den sociala och pedagogiska miljön, så i den andra delstudien har jag fokus på hur vi kan förändra lärmiljön inomhus. I den har jag arbetat med nio daghemsavdelningar i fem kommuner i Österbotten i Finland, där vi under ett och ett halvt års tid fokuserat på att förändra lärmiljön. I den tredje delstudien lyfter jag fram lärarnas didaktiska arbete, och hur de arbetar för att barnen ska få utöva och lära sig grundläggande motoriska färdigheter inomhus och utomhus.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att den fysiska, sociala och pedagogiska lärmiljön behöver samspela för att barn ska få de bästa förutsättningarna att utöva och lära sig grundläggande motoriska färdigheter. När de tre olika miljöerna samspelar kan lärmiljön ses som ett didaktiskt verktyg. Det handlar inte om att planera in en rörelsestund då och då utan mer om att få in rörelse i vardagen och att utforma lärmiljön så att barnen dagligen ges möjlighet till rörelse.

– Ett viktigt resultat är att goda kunskaper om de grundläggande motoriska färdigheterna är av stor betydelse. När lärarna i studien fick mer kunskaper så ändrades deras förhållningssätt och därmed deras arbetssätt. De lyfter själva fram det som en bidragande faktor till att deras arbetssätt förändrades. Det är också viktigt att alla i personalen känner sig delaktiga i arbetet. Nu handlar min avhandling om rörelse, men det här kan appliceras på andra områden inom småbarnspedagogik, som musik, matematik eller naturvetenskap.

Vad överraskade dig?

– Vi talar väldigt mycket om att stödja barns balans- och rörelsefärdigheter men hanteringsfärdigheterna glöms bort. Det var inte kanske så väldigt överraskande, men det blev tydligt att vi verkligen behöver jobba för att stödja de färdigheterna också.

– I början när vi startade projektet fick lärarna fylla i ett självskattningsschema, där det framkom att de ansåg sig vara väldigt tillåtande och att barnen hade möjlighet att utöva alla de olika färdigheterna inomhus. Men när vi hade kommit halvvägs i projektet och de granskade sin egen verksamhet kritiskt konstaterade de att de inte var så tillåtande som de trodde. Det var ganska spännande att se hur de fick syn på sin egen verksamhet halvvägs in i projektet, och lite överraskande.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärarna på fältet kan ha nytta av att få se att barn med ganska små medel kan vara mer fysiskt aktiva inomhus, och utöva de här grundläggande motoriska färdigheterna. Det handlar väldigt mycket om ens egna förhållningssätt. Jag tänker också att daghemsföreståndare, eller rektorer i Sverige, kan ha nytta av att ta del av hur vi har genomfört förändringsarbetet. Resultaten är också relevanta för lärarutbildningen.

Åsa Lasson

* Finlands motsvarighet till förskola