Lärlingsprogram brister i samverkan med arbetsplatser

Innehållet i elevernas praktik på gymnasiala lärlingsprogram styrs nästan helt av arbetsplatsen snarare än skolans kursplan. Samverkan mellan skola och arbetsplats är i stort sett obefintlig, konstaterar Per Kristmansson i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är gymnasielärare i grunden och har i den rollen noterat de barriärer som finns inbyggda i de gymnasiala lärlingsprogrammen där eleverna tillbringar halva utbildningstiden på olika arbetsplatser. Det här har väckt ett intresse kring yrkesutbildningar men också frågor kring vad de egentligen leder till. Handels- och administrationsprogrammet är också ett relativt outforskat område.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur praktiken genomförs och vad det blir för lärande som eleverna kan tillgodogöra sig under den arbetsplatsförlagda delen av det gymnasiala handels- och administrationsprogrammet. I studien ingår fem skolor där jag intervjuat, både i grupp och enskilt, lärare, elever som går sitt tredje år på programmet samt deras handledare på respektive arbetsplats. Därutöver har jag gjort observationer av tio elever på deras praktikarbetsplatser.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att skolan och elevernas arbetsplatspraktik är två separerade verksamheter. Det finns nästan ingen eller väldigt lite samverkan mellan de båda verksamheterna, inget som knyter ihop det hela, vad gäller språk, idé eller mål. När eleven, läraren och handledare träffas för så kallade trepartssamtal är det svårt för läraren att få en klar bild av vad som händer på elevens praktik, vad eleven lär sig och behöver utveckla. Alla parter anser att de borde träffas ungefär en gång i månaden men i praktiken ses de kanske en, max två gånger per termin.

– Mina resultat visar också att skolledningen inte fullt ut förstår den knepiga roll som yrkeslärarna har. Lärarna har en tydlig önskan om att besöka arbetsplatserna oftare men den tiden finns inte. Kontentan är att arbetsplatspraktiken sällan styrs utifrån skolans kursplan utan blir som den blir, beroende på vad arbetsgivaren kan erbjuda. Lärlingseleverna får göra arbetsuppgifter som hör till den dagliga driften på arbetsplatsen. Mer sällan erbjuds eleverna avancerade arbetsuppgifter och därmed möjlighet att få ett djupare och mer teoretiskt yrkeskunnande. Anställningsbarheten betraktas ofta av lärarna som ett kriterium för ett högt betyg. Utbildningen kommer därmed att kretsa kring just anställningsbarhet på den aktuella arbetsplatsen.

Vad överraskade dig?

– De uppenbara svårigheterna att få till en kvalitativ samverkan mellan skola och arbetsplats. Jag fann inte ett enda exempel där man använde sig av elektroniska plattformar, vilket skulle kunna vara ett sätt att för samtliga tre parter att kommunicera. Jag överraskades också av att arbetsplatsen hade så stort inflytande över praktikens innehåll. Flera lärare sa att ”det är svårt att ställa krav från vårt håll, vi är glada att det finns praktikplatser…”

Vem har nytta av dina resultat?

– Förhoppningsvis beslutsfattare men också blivande och aktiva yrkeslärare. Samt skolledare.

Susanne Sawander