Lärarutbildningen är allt annat än homogen

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag är själv lärare och har handlett lärarstudenter i många år, så när jag fick möjlighet att forska var det självklart för mig att titta på lärarutbildning. Min bakgrund gör att jag har sett lärarutbildning från flera olika håll: som student när jag själv gick utbildningen, från skolans håll när jag arbetade som lärare och som doktorand har jag undervisat inom lärarprogrammets allmänna utbildningsområde.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingens titel är Lärarutbildning mellan det bekanta och det obekanta. Det innebär att lärarutbildning gestaltas utifrån lärares och lärarstudenters beskrivningar av levd erfarenhet. Utgångspunkten är ett antagande om lärarutbildning som komplext fenomen i ett svenskt sammanhang. Lärarutbildning beskrivs från olika synvinklar, antar olika innebörder, framträder som något för någon. Det som framträder som bekant från en synvinkel kan framträda som obekant från en annan, och det är just i rörelsen mellan det bekanta och det obekanta som man både kan känna igen sig och förundras över det redan kända. Det är i rörelsen mellan det bekanta och det obekanta som den komplexitet som kännetecknar lärarutbildning blir synlig: samtidigt som de lärare och lärarstudenter som deltagit i studien beskriver sin lärarutbildning får vi med deras beskrivningar av levd erfarenhet tillgång både till vad lärarutbildning är och vad lärarutbildningen skulle kunna vara.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Syftet med avhandlingen var att fördjupa förståelsen för lärarutbildningen som komplext fenomen. Ett huvudresultat i anslutning till det är att jag beskriver tre mellanrum som tar form mellan det bekanta och obekanta: dels mellan aktören och det institutionella sammanhang aktören befinner sig i, dels mellan aktören och dennes uppgift som lärarstudent eller lärare i skola och högskola, och slutligen mellan aktör och aktör; här handlar det om relationen mellan lärare och lärarstudenter, och mellan lärare i skola och högskola.

– Ett annat viktigt resultat är att jag synliggör lärare och lärarstudenters perspektiv, men också att fenomenet lärarutbildning kan beskrivas som sammanflätad med olika genus- och maktstrukturer. Lärarutbildningen har tidigare framstått som genus- och maktneutral, vilket inte har problematiserats i tillräckligt hög utsträckning: jag kan nämligen visa att det finns glipor i den bilden. Lärarutbildning domineras till exempel av ett genusneutralt språk (man talar om lärare och lärarstudenter) men samtidigt är det faktiskt män och kvinnor som studerar och arbetar inom utbildningen, och det har självklart betydelse.

– Genus finns och är en del av fenomenet lärarutbildning, men tyvärr ses det som en ganska okomplicerad fråga som man inte gärna vill ta upp. Det är något vi behöver jobba mer med. När det gäller maktstrukturer så framträder de tydligast i relationen mellan högskola och skola i fråga om VFU:n. Högskolan är överordnad skolan, det är högskolan som planlägger hur VFU:n ska skötas och vem som ska göra vad och det är också högskolan som står för all vidareutbildning. Men inte alla VFU-lärare ställer upp på den ordningen, en del VFU-lärare väljer att helt ställa sig utanför, andra att inte delta i högskolans aktiviteter, kurser eller vidareutbildningar. De hänvisar till att de är vi som kan jobbet, och att de därmed borde ha mer att säga till om.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Det är ett vanligt konstaterande att lärarutbildningen är en komplex verksamhet, men det som ändå överraskade mig var hur olika lärosätens lärarutbildningar förefaller vara både lika och olika. Enhetlighet, förebildlighet och marknadsmässighet är tre dominerande teman inom en svensk lärarutbildningstradition som sträcker sig från mitten av 1800-talet och till våra dagar. Från den synvinkeln kan man säga att olika lärarutbildningar innefattas i samma tradition. Samtidigt kan man från en annan synvinkel se hur olika teman dominerar vid olika lärosäten. Men det är också en förenkling. Som min avhandling visar, innefattar fenomenet lärarutbildning olika innebörder och dessa innebörder kan vara mer eller mindre synliga. Att en lärarutbildning domineras av temat marknadsmässighet, innebär alltså inte att enhetlighet och förebildlighet inte har betydelse för hur lärarutbildning formas och levs.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att resultaten kan bidra till arbetet med de lärarutbildningsfrågor som rör området där högskola och skola möts: avhandlingen kan läsas som en helhet, men det är även möjligt att fokusera på enskilda kapitel. Som jag ser det är det angeläget att de frågor som lärare och lärarstudenter uppmärksammar i olika sammanhang kan kännas igen och fördjupas utifrån avhandlingens resultat. Jag menar att det resultat som avhandlingen visar på är lika angeläget för lärarutbildning inom högskola som för lärarutbildning inom skola. Jag har själv föreläst för VFU-lärare och upplever att det har funnits ett stort intresse från deras sida: ett avståndstagande från forskning och forskningsresultat har jag inte stött på, något som jag tror har att göra med att det jag studerat är lärarutbildning så som den framträder i lärares och lärarstudenters beskrivningar av levd erfarenhet: det är alltså lärare och lärarstudenter i skola och högskola som fokuseras som aktörer inom lärarutbildning. Man kan också ställa frågan vad det här betyder för den framtida lärarutbildningen vi vet ju att revideringar ska göras, och det är rimligt att tro att lärosätenas utrymmen för att skapa olika profiler inte kommer att minska. Det innebär att dialogen mellan de olika aktörerna inom lärarutbildningen torde bli än mer angelägen än den är idag.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Att den lärarutbildning jag ser inte självklart är densamma lärarutbildning som andra (aktörer) ser är en betydelsefull insikt – vi upplever den utbildning vi finns i utifrån våra personliga erfarenheter. Det innebär att om vi ska kunna prata om en gemensam lärarutbildning, så måste vi kunna prata med varandra: hur vi lever och talar om lärarutbildning bidrar till att skapa fenomenet lärarutbildning och då är det viktigt att vi gör det tillsammans.