Lärarutbildning formad för den perfekta studenten

Existentiella frågor ges inte utrymme, vare sig på lärarutbildningen eller i skolan. Det visar Monica Vikner Stafbergs undersökning som forskat om lärares bildningsgångar.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärarutbildare i grunden och har alltid varit intresserad av vuxnas lärande. Inte minst för att den ofta har så stor betydelse på ett existentiellt plan.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om nio lärares berättelser från tiden som lärarstudent och sedan åtta år senare när de arbetat som lärare/tagit examen från utbildningen. Materialet består till stor del av nio livsberättelser, där deltagarna fritt har fått berätta om sina tankar och funderingar kring det är att vara lärarstudent och senare om vad som hänt sen sist.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett av de viktiga resultaten visar att lärarutbildningen kan sägas vara normativ. Som student klarar man sig bäst om man är ung, frisk, ambitiös och utan ”problem”, som gör att man inte kan ägna all sin tid åt studierna.

– De historier jag fick berättat för mig, jag kallar dem ”secret storys”, vittnar dock om en annan verklighet: Lärarstudenter som har barn med särskilda behov, själva är sjuka eller har anhöriga som är det; deltagare som har ett liv som ”ibland kommer i vägen”. Sådana omständigheter ges inte utrymme för inom lärarutbildningen och flera av studenterna har det också väldigt tufft.

– De uppföljande intervjuerna, åtta år senare, visar att skolans arbetsmiljö inte heller har rum för existentiella frågor. Lärarna berättar om hur de för det mesta lämnas ensamma med sina frågor och funderingar, utan stöd av chefer eller kollegor. En deltagare beskriver arbetsmiljön på skolan som ”under all kritik” och väljer att byta jobb. En annan berättar om hur hon lämnas helt utan stöd från skolledningen när hon oförskyllt blir anmäld av en elev.

– Mina resultat visar att det finns ett antal alternativ till den normativa bildningsgången till läraryrket, alternativ som deltagarna i min studie relativt tydligt skissar. Ett exempel på ett sådant alternativ är den bildningsgång som inrymmer känslomässiga aspekter. Men det finns också positiva berättelser i mitt material där studenter hamnar på rätt ställe och stormtrivs som lärare och som gör skillnad.

Vad överraskade dig?

– Alla dessa tidigare oberättade historier. Händelser och känslor som i så stor grad präglat de här lärarnas bildningsgång.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla – från skolpolitiker till lärarutbildare, skolledare och lärare själva. Jag hoppas att resultaten kan bidra till en öppenhet för att deltagare i lärarutbildning och sin första tid i yrket väljer andra bildningsgånger än de som ”serveras” för dem och därmed ge plats för existentiella frågor i utbildning och skola.

Susanne Sawander