Lärarna är skickliga på att hantera dilemman

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Det var redan under min grundutbildning som intresset för pedagogisk forskning i dialog med lärarna växte fram. Mycket beroende på intressanta frågeställningar som mina handledare väckte, frågeställningar som jag sedan tog med mig till forskarutbildningen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om de komplexa dilemman som lärare dagligen ställs inför i skolan, och hur de språkligt hanterar dessa. Det som utmärker dilemman är att de är motsägelsefulla och brokiga, och att de uppträder utan förvarning. De är omedelbara upplevelser som inte har någon patenterad lösning. Eftersom dilemman är av olika karaktär har jag i avhandlingen närmat mig dem utifrån både ett teoretiskt och ett empiriskt perspektiv. Den teoretiska dimensionen beskriver en begreppsbildning som ger förståelse av dilemman och deras språkliga konsekvenser. Den empiriska visar hur lärare hanterar dilemman i sin vardag.

De dilemman som lärarna ställs inför beror ofta på motsättningar mellan globala systemstyrmedier, t.ex. lagparagrafer, tid och pengar, och lokala förväntningar, som förtroende, rationalitet och närhet till elever, kollegor och föräldrar. Det är i spänningsfältet mellan det globala och lokala som jag har undersökt lärarnas dilemman. Det kan t.ex. handla om krockar i förtroende mellan elever och föräldrar, eller ekonomiska dilemman där lärarna ska balansera pedagogiska perspektiv med ekonomisk effektivitet. För att hantera de här kollisionerna använder lärarna språket för att sy ihop den gemensamma verklighet, som annars glider isär på grund av olika uppfattningar. De strävar efter att skapa rationalitet och trovärdighet.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– De metodiska resultaten visar att språket ger möjlighet till mycket närgående analyser i hur lärarna hanterar dilemman i vardagen. Jag har sett att det finns indikatorer i språket som lyfter fram lärarnas strategier för hur de tar upp och löser olika dilemman. Genom att lärarna frekvent använder språkligt klister i form av ord som t.ex. nej, men, inte, varken, och, eller och om, så anstränger de sig för att få verkligheten att hänga ihop. När de använder de negerande (t.ex. inte), de adversativa (t.ex. men) och de bestridande (t.ex. nej) pekar de ut motsättningar i de verklighetskonstruktioner som de gör.

Ett annat resultat är upptäckten av lärarnas förmåga att hantera komplicerade och nästan ohanterliga problem på ett så skickligt sätt som de gör. Lärarnas förutsättningar och beredskap för att skapa språklig trovärdighet i realtid är väldigt tydlig. De åstadkommer snabba resultat i besvärliga situationer. De lärare som jag observerat visar alltså upp en sofistikerad språklig kompetens i hanteringen av vardagens komplexa dilemman.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Ja, det var slående hur mycket som händer i lärarnas vardag, och hur snabbt de utifrån komplexa problem lyckas skapa situationer som håller ihop. Jag har blivit imponerad av lärarnas kompetens i att hantera de här situationerna så insiktsfullt som de gör.Sedan har jag förvånats över hur tydligt olika dilemman lämnar avtryck i språket. Språkanvändningen är en bra indikator på om det finns problem. Fungerar allt väl behöver man inte koda problemen språkligt (sätta ord på det som sker), men däremot intensifieras kodningen när det finns problem.

Vem har nytta av dina resultat?

– Mina resultat gör att lärarnas kompetens och arbete belyses ur ett systemperspektiv. De synliggör kompetenser som man vanligen inte ser. Avhandlingen belyser för lärarna hur de hanterar sin vardag och visar på viktiga delar av deras yrkeskompetens som de kanske inte är medvetna om.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Eftersom avhandlingen lyfter fram lärarnas kompetens och deras förmåga att alltid nå resultat i pressade situationer, tror jag att den ger lärarna en möjlighet att se den kompetens som de faktiskt besitter.