Lärare bör vara kritiska till forskningsöversikter

Det ställs högre krav på att undervisningen ska vila på vetenskaplig grund. Men vad ligger egentligen i begreppet evidens? Magnus Levinsson kombinerade litteraturstudier och praxisnära forskning för att hitta en väg framåt i en infekterad akademisk diskussion.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Som lärare var jag intresserad av forskningens roll i yrket, och med den ingången kom jag in på forskarutbildningen. När jag sedan kom i kontakt med den aktuella diskussionen om evidensbaserad praktik i forskningslitteraturen och i utbildningspolitiken drogs mitt intresse åt det hållet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Inledningsvis följer jag den så kallade evidensrörelsens ursprung, inriktning och utveckling inom olika områden, såväl internationellt som i Sverige. Frågan om evidens omges av en väldigt polemisk och infekterad debatt mellan förespråkare och motståndare. Det är problematiskt eftersom det uppstår stora klyftor och falska dualismer, som den mellan kvalitativ och kvantitativ forskning, vilket ytterst riskerar att drabba yrkesverksamma i skolan.

– En väg framåt i den akademiska diskussionen är att studera evidensbaserad praktik i praktiken. I avhandlingen använder jag formativ bedömning som exempel för att möjliggöra en sådan empirisk infallsvinkel. Jag har följt sex lärare på nära håll och utforskat deras erfarenheter och upplevelser av att utveckla formativ bedömning i klassrummet. Sedan lyfter jag in deras erfarenheter i den aktuella diskussionen om evidensbasering.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag skulle vilja hävda att min studie öppnar upp för insikter om att frågan om evidensbasering är oerhört komplex. Ur lärarens perspektiv visar sig både möjligheter och svårigheter som gör det svårt att ta ställning för eller emot det evidensbaserade programmet. Det är ett resultat som kan bidra till en mer nyanserad diskussion i evidensfrågan.

– Ett annat viktigt resultat är vikten av att lärare intar ett självständigt och kritiskt förhållningssätt till försöken att evidensbasera den svenska skolan och förskolan. Inte minst för att olika aktörer har olika syn på vad som ska räknas som evidens. Det finns olika översikter som fått stort genomslag i skolan, som till exempel Hatties metaanalys. Sedan finns det andra översikter som är mer nyanserade och ger mer komplexa underlag till lärare. Detta ställer också höga krav på att läsaren har kunskap inom området.

Vad överraskade dig?

– Att den uppfattning jag hade från början i evidensfrågan inte stämde, jag hade blivit matad med litteratur från motståndare. Till exempel hänvisas det ofta till en medicinsk modell av evidensbaserad praktik, men ursprunget består av flera olika utvecklingslinjer. Någon som överraskade mig mycket var att det från början fanns en idé om att praktiker skulle inta en anti-auktoritär och kritisk hållning till forskning, men det är inte så evidensbasering beskrivs överlag.

Vem har nytta av dina resultat?

– I och med den nya skrivningen i skollagen om att utbildning ska vila på vetenskaplig grund skulle jag vilja hävda att alla som är verksamma inom utbildning och skola skulle kunna dra nytta av min studie. Min avhandling kan bidra till att man får insikt i hur evidensbegreppet har använts och utvecklats inom utbildningsområdet. Kanske kan man använda det som grund för att kunna värdera de forskningsöversikter som kommer in i skolan.

Annelie Drewsen