Lärare behöver mer tid för reflektion

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har varit lärare i många år och alltid gått med en liten fundering i bakhuvudet om vad som egentligen styr skolutveckling. Jag trodde att det skulle gå att uppnå något slutgiltigt rätt sätt att arbeta, en metod som alltid fungerar. Samtidigt kände jag ju utifrån min lärarerfarenhet att det inte fungerar så. Det var en konflikt i mig själv, jag fick inte ihop det.

Vad är skolutveckling?

– Vad skolan gemensamt ska sträva efter och hur man ska uppnå det. I den moderna bilden av skolutveckling handlar det om framåtskridande mot ett bestämt mål som går att uppnå. Som lärare märker man ofta att den idén inte stämmer och det vill jag belysa med avhandlingen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur man tolkar skolutvecklingsarbetet och väver ihop direktiv utifrån med sina egna förutsättningar och erfarenheter. Jag har studerat hur samtalen går till kring skolutveckling och hur man argumenterar och förhandlar sig fram till en lösning. Jag jobbade själv som utvecklingsledare på en skola och materialet jag har utgått ifrån var inspelningar från arbetslagsmöten, protokoll och så min egen loggbok. Det kan förstås vara problematiskt att forska på sig själv, eftersom man kommer så nära men jag har försökt utnyttja den närheten och samtidigt skapa en distans till mina egna erfarenheter.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Det viktigaste är att jag vänder på bilden att diskussioner mellan lärare alltid ska sluta i konsensus. Ofta uppstår konfliktfyllda och problematiska diskussioner och situationer i det praktiska arbetet. Då måste man låta de olika åsikterna mötas och brytas istället för att tona ner och gömma undan dem. Det yttersta syftet med diskussionerna är förstås att komma fram till ett beslut om vad man ska göra, men det betyder inte att alla tänker lika.

– En annan slutsats är att det krävs tid för att man som lärare ska hinna reflektera över direktiv utifrån och tolka dem utifrån sitt eget sammanhang. Många lärare upplever idag att de inte hinner låta saker sjunka in utan bara handla, utifrån den kunskap de redan har. Skolledningen måste se till att den tiden finns, både enskilt och i grupper. Hur man gör varierar förstås från skola till skola. I det arbetslag jag tillhörde handlade det om att hitta en tid i månaden när alla hade tid att ses, både från fritids och skola. Det krävde att föräldrarna hämtade barnen lite tidigare men det gick att lösa.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Hela forskningsprocessen är en lång ”förvåningsprocess” i och för sig, men en sak vill jag framför allt lyfta fram. Det är vad mycket nyttig kunskap för lärare och andra yrkesverksamma som forskningen tillhandahåller. Som lärare blev jag förvånad över hur införstådda forskarna faktiskt är med den situation som råder i skolor. De yrkesverksamma i skolan har mycket att hämta från forskningen, om de bara släpper in det. Många lärare skulle, liksom jag, behöva upptäcka forskningen som ett verktyg för sitt arbete, tror jag.

Vem har nytta av dina resultat?

– Förhoppningsvis både lärare och skolledning. Även de som jobbar på kommunal nivå tror jag kan få en större förståelse av vad skolutveckling innebär. Ofta tror man att det handlar om att ta fram mål och sedan är det klart. Jag tror också att min metod, som jag kallar praxisforskning, kan vara ett viktigt komplement till annan utbildningsforskning som finns idag. Den är inte bara praxisnära, utan i praxis.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag önskar att det kunde stärka lärarnas röst i skolutvecklingsarbetet. Det är de som är ute i klassrummet och det är där skolutvecklingen måste ske. Egentligen vill jag stärka rösterna från alla som arbetar praktiskt ute i skolorna.