Lära på nätet – en fråga om sammanhang

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har varit engagerad i olika projekt inom IT och lärande sedan 1990-talet. Det väckte ett intresse för IT som stöd för elever och lärares aktiviteter. Som nybliven lärare hade jag en massa idéer men fastnade för frågorna kring användningen av tekniken och de kommunikationsmöjligheter som den erbjuder.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om deltagande i nätbaserad utbildning med fokus på kommunikationen mellan lärare och studenter. Jag har studerat hur deltagarna i sådan undervisning relaterar till kommunikationen och de redskap som ingår i form av chattar, videokonferenser, e-post och liknande. Jag har försökt skapa en helhetssyn genom att undersöka kommunikationen; hur den ser ut och vad som sker i den. Jag vill visa att det som händer på nätet är beroende av mycket mer än bara nätet. En viktig aspekt är de olika sammanhang som lärare och studenter befinner sig i.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att det är lärarnas och studenternas sammanhang som avgör vad som händer i en nätutbildning. Nätet är ingen isolerad företeelse som går att diskutera i termer av att vara en speciell lärmiljö. Den typen av utgångspunkter bortser ifrån att individen har möjligheter och begränsningar som ligger bortom teknikens gränser. Jag föreslår istället att man pratar om nätutbildning som ett utbildningssammanhang. Ett sådant begrepp innefattar alla delar av utbildningen; tekniken, studenternas sammanhang och lärosätets förutsättningar.
– Jag har också sett att den utveckling som skett inom distansutbildning sedan 1990-talet, där möjligheten att kommunicera i dag är mycket mer komplex, har suddat ut gränsen mellan distansutbildning och campusbaserad utbildning. Det är i dag svårare att dra gränsen mellan vad som är vad. Vidare har jag hittat två kommunikativa genrer inom distansutbildningen. En som är lärarcentrerad och som följer traditionell klassrumsundervisning men där en enskild student ibland kliver in i lärarrollen. En annan som är mer studentcentrerad och där studenterna är bättre på att kommunicera och samarbeta. Distansutbildning innebär nödvändigtvis inte att fler kommer till tals. Det är inte heller så att nätutbildningarna ökar de sociala förutsättningar för studier, med ett deltagande för alla.

Vad överraskade dig?

– Att jag under arbetets gång har varit tvungen att tänka om. Från början var jag inriktad på att studera lärandeteorier, men jag insåg allt eftersom att det var förutsättningarna för lärandet som var intressant och möjligt att studera.

Vem har nytta av dina resultat?

– Både forskare och lärare som är intresserade av villkoren för att delta i en utbildning. Vi behöver tänka i vidare termer när vi designar en nätutbildning och fundera över de villkor som råder för de inblandade.