Låg användning av läromedel bland svenska mattelärare

Finska matematiklärare planerar hela sina lektioner medan svenska nöjer sig med att planera en genomgång. Hur lärarna använder läromedel skiljer sig också stort mellan länderna, konstaterar Tuula Koljonen.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Det väcktes redan när jag som nyexaminerad lärare insåg att lärarhandledningar till läroböckerna inte självklart innehåller pedagogiska tips till eller praktisk handledning till lärare. När jag 2012 började på forskarutbildningen ingick jag i en forskargrupp som undersökte svenska och finska läromedel. De senare har ett annat upplägg jämfört med svenska läromedel och när jag sedermera fick möjlighet att skriva en avhandling var ämnet självklart.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den bygger på två delar där jag i den första har analyserat finska läromedel i ämnet matematik i årskurs 1 till 6, i originalversionen på finska. I analysen har jag fokuserat på böckernas lärarhandledning. Totalt handlar det om tre läromedelsserier där jag undersökt form, struktur, innehåll och hur handledningen kommunicerar med läsaren. Jag har vidare analyserat eventuella trender men också om det finns någon progression i läromedlens uppbyggnad från årskurs 1 till 6.

– Den andra delen av avhandlingen består av fallstudier med fyra finska och fyra svenska grundskollärare som alla använde ett ursprungligen finskt läromedel i sin matematikundervisning. Genom att videofilma i klassrummet har jag undersökt hur lärarna interagerar med läromedlet i undervisningen – hur lärarna använde materialet och vad som hände i klassrummet. I intervjuer fick lärarna berätta om hur de planerade och utförde sin undervisning, varför de planerade som de gjorde.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Läromedlen har alla samma struktur, form och är homogena i sitt innehåll. Tilltalet till läraren är professionellt. Läromedlen erbjuder olika lärandemöjligheter genom aktiviteter men genom den kommunikationen understryks det att man som lärare tar egna beslut. Läromedlen bygger på helklassundervisning liksom att lärare och elever är aktiva samtidigt snarare än att eleverna arbetar enskilt. I intervjuerna framträder en tydlig skillnad mellan finska och svenska lärarna. Inte minst hur de planerar sina lektioner. De finska lärarna planerade hela lektionerna, från genomgångar till aktiviteter. De använde också läromedlens lärarhandledning i hög grad. De svenska lärarna planerade genomgångar men därefter fick undervisningen löpa mer fritt och eleverna arbeta enskilt. De svenska lärarna använde sällan läromedlens lärarhandledning.

– Videofilmerna visar också på stora skillnader i undervisningen. I de finska klassrummen var helklassundervisningen i majoritet. Den svenska klassrummen visar en motsatt bild, här arbetar eleverna enskilt merparten av lektionstiden. De finska lärarna lade upp sin undervisning i flera loopar, genomgång och helklassaktiviteter varvades flera gånger under en och samma lektion. De svenska lärarna planerade sina lektioner utifrån en loop, det vill säga en genomgång och en aktivitet som sedan fick ta hela lektionstiden. Fascinerande att se var också hur de finska lärarna alltid avslutade sina lektioner med en lek eller ett spel i syfte att skapa en positiv och motiverande stämning.

– Sammanfattningsvis visar min studie att det finns kulturella normer där de finska läromedlen bygger på helklassundervisning och att lärarna aktivt använder läromedlen. I Sverige råder andra normer och mina resultat visar att kontexten påverkar undervisningen mer än läromedlet. Det finns skäl att fundera över detta då svenska skolhuvudmän och lärare väljer just finska läromedel som har mycket gott renommé, i hopp om att stärka elevresultaten. I avhandlingen för jag en diskussion om risken i att lägga för mycket tilltro till att ett läromedel ska kunna förändra undervisningen och i förläningen elevernas resultat. Så enkelt är det inte. Ett läromedlet kan vara bra, men lärarna behöver få hjälp i att använda läromedlen och tankarna bakom själva läromedlet.

Vad överraskade dig?

– De stora skillnaderna mellan hur finska och svenska lärare arbetar, från planering till undervisning. De finska lärarna planerade sina lektioner betydligt grundligare, ofta använde de läromedlen från olika serier av läromedel och plockade de aktiviteter som de tyckte fungerade bäst. Intressant var också hur lärarna kommunicerade med eleverna, de finska lärarna ställde betydligt fler undersökande frågor till eleverna som ofta ledde till djupare matematiska diskussioner. De svenska lärarna begränsade sig oftast till två frågor – det rätta svaret och hur eleven hade kommit fram till det.

Vem har nytta av dina resultat?

– Många, tycker jag. Främst läromedelsförlagen och dess författare, jag tänker framför allt på hur läromedel kommunicerar med läraren. Avhandlingen innehåller också ett ramverk för att analysera läromedel, det är tänkt att användas praktiskt och jag tror att lärare och rektorer kan han nytt av det. Ytterligare en aktör som jag hoppas tar del av resultaten är lärarutbildningen, där jag själv arbetar. Det är ingen tvekan om att lärarutbildningen behöver stärka sitt arbete kring hur läromedel kan användas som verktyg i undervisningen.

Susanne Sawander