Kunskapssynen i utbildningsreformerna under lupp

Införandet av olika mätinstrument för bedömning skapar en standardiserad syn på kunskap. Det väcker frågor om lärarrollen och lärares unika kunskap, menar Andreas Nordin som har studerat kunskapssynen i svensk och europeisk utbildningspolicy.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund inom kyrkans värld och har alltid varit intresserad av större och generella frågeställningar. Det talas mycket om kunskap och hur kunskapsläget ser ut, men det diskuteras sällan vad vi menar med kunskap.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har tittat på språk, språkbruk och hur det förändras i utbildningsreformer inom EU och i Sverige. Vad menar vi med kunskap? Vilken kunskapssyn kommer fram?

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag tar hänsyn till tre analytiska aspekter: kunskapsproduktion, kunskapsinnehåll och kunskapsstyrning. Resultatet av den första aspekten, kunskapsproduktionen, är att Sverige följer en global utveckling mot att fokusera på utbildningens utfall snarare än innehållet och att standardisera utbildningshanteringen med instrument som nationella prov. Men Sverige skiljer sig från EU genom en återgång till en ämnesorienterad inriktning, snarare än att fokusera på generella kompetenser, som EU:s åtta nyckelkompetenser.

– När det gäller kunskapsinnehållet har synen på att skolan befinner sig i kris vuxit stark både på det europeiska planet och i Sverige. Men på europeiskt plan framställs krisen som strukturell och i Sverige som en professionell kris där lärarna är problemet. I texterna diskuteras lärares olika bedömning som ett grundläggande problem att få en likvärdig skola. I takt med fler standardiserade mätinstrument minskar efterfrågan på lärares professionella bedömning. Ansvaret läggs över på mätinstrumenten och lärarna avkläs sin centrala arbetsuppgift.

– Aspekten om kunskapsstyrning visar att parallellt med att utbildningsområdet decentraliseras finns starka önskemål och direktiv om att man vill centralisera skolans verksamhet. I förarbetet till Lgr 11 uttrycks tydligt att man önskar se en starkare statlig kontroll av skolans verksamhet. EU-kommissionen strävar också efter att få en direkt roll i medlemsstaternas reformarbete. Nationella utvecklingsplaner ska till exempel varje år skickas till EU.

Vad överraskade dig?

– Det som förvånar och bekymrar mig är de nya begrepp vi fått de senaste åren, bland annat entreprenörskap. Enligt EU är det en nyckelkompetens. Det förvånar mig hur lite som finns sagt om ett så centralt begrepp. I läroplanen nämns det bara vid ett par tillfällen, men inga förklaringar ges, ändå används det obehindrat. Det bekymrar mig att begrepp importeras och görs till centrala utan att vi gör någon analys av dem. Skol- och utbildningsområdet får vara en plats dit man kan plocka in lite vad som helst utan djupare analys.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att min avhandling ska bidra till ett fördjupat samtal om vad kunskap är. För lärarlag och beslutsfattare kan den tjäna som utgångspunkt för diskussioner om vad skolans mål och mening handlar om. Politiska beslutsfattare kan med min avhandling se att vad vi menar med kunskap och vad vi tycker barn ska lära sig inte är givet på förhand. Mätningar som Timss och Pisa ger en bild av verkligheten, men det kanske inte är hela verkligheten. Varför lyfter vi just dem som centrala?

Gunilla Nordin