2000-talets undervisning ställer krav på skolmiljön

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag är faktiskt lärare i botten men har vidareutbildat mig till arkitekt, och det var när jag studerade byggnadsbevaring och restaurering som jag fick frågan om jag ville forska om skolan. Det var egentligen en helt ny inriktning för mig, men det tog mig mindre än en minuts betänketid innan jag hade tackat ja! Jag visste att det här var ett ämne som skulle intressera mig, jag har alltid fascinerats av samspelet mellan människa och rum, men också vad sakerna i vår vardag gör med oss, hur vi förhåller vi oss till ting, rum och funktion.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har studerat hur samspelet mellan barn och skolans fysiska ramar egentligen ser ut: hur används det fysiska rummet och hur kan det underlätta eller begränsa olika aktiviteter? I avhandlingen har jag kombinerat ett reflexivt förhållningssätt med observationsstudier på tre danska skolor.
– Vi förväntar oss att skolbyggnaden ska understödja och avspegla skolans pedagogik, det finns en konsensus om att byggnaden har betydelse för hur man kan undervisa barn på ett önskvärt sätt, men de tsamspelet är samtidigt svårt att sätta ord på. Ett viktigt syfte med avhandlingen var därför att synliggöra samspelet och göra det diskuterbart. Skolan förändras i takt med samhället och det ställer nya krav på undervisningen, men även på byggnaden. Idag arbetar elever allt mer med projektarbeten, självständigt eller i grupp, där de får i uppdrag att lösa en specifik uppgift. Idet avseendet är ett stort, öppet klassrum inte en optimal rumslösning med hänsyn till den nya arbetsformen. Olika aktiviteter kräver olika typer av lokaler, men också olika typer av akustik – tänk bara på akustiken under ett bollspel i en gymnastiksal i jämförelse med en lugn läsestund i ett klassrum. Just därför är det så viktigt att lärare, arkitekter och kommun möts och för dialog inför uppförandet av en skola, så att skolbyggnaden kan skräddarsys utifrån skolans behov och undervisningskultur.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Först och främst vill jag framhålla att avhandlingen är en verktygslåda: jag favoriserar inte en bestämd pedagogik eller en viss arkitektonisk stil, utan avhandlingen handlar om en mångfald av metoder och idéer där ingen kan sägas vara mer rätt än någon annan. Det finns bara en sak som är överordnat allt annat och det är användarperspektivet – själva samspelet mellan användare och rum.
– Ett viktigt resultat i avhandlingen är att skolan bör ha en inbyggd mångfald av möjligheter: om barn själva ska organisera sin arbetsprocess och definiera en uppgifts innehåll, metod och presentation, så måste de lära sig att välja mellan olika arbetssituationer. Om rummet inte ger barnen olika valmöjligheter så blir den processen inte möjlig. Arbetssättet kräver fysiska rum med ett överskott av möjligheter.
– Dagens skola måste vara robust, den ska tåla barn och deras aktiviteter,men den ska också erbjuda mjuka, lugna rum där barnen kan sitta och läsa i lugn och ro. Samspelet mellan barn, lärare och skolbyggnad är komplext, så i avhandlingen har jag delat upp skolan i fem olika rum för att göra det mer överskådligt. Det sociala rummet handlar om hur människor agerar inbördes och den sociala aspekten av skolans verksamhet. Handlingens rum handlar om de funktionella kraven kring skolans alla aktiviteter, till exempel att det finns en tavla att skriva på. Det beteendereglerande rummet rör regler för hur barnen ska uppföra sig. Det här är något som det sällan talas om, men självklart finns det beteendereglerande åtgärder och andra kontrollformer i skolan – till exempel strategiskt låsta dörrar. I en skola fanns det fortfarande fönster kvar i klassrumsdörren, en kvarleva från den tid då skolinspektören skulle kunna kika inför att kontrollera att allt stod rätt till. Det betydelsebärande rummet handlar om tolkningar av byggnaden. Till exempel kan ett rum som är strikt möblerat för klassundervisning uttrycka en bestämd undervisningsform: byggnaden i sig kan vara ganska ny men möblering förmedlar ändå en traditionell undervisning. Det sista rummet kallar jag för det stämda rummet, som i ett stämt instrument. Det här rummet handlar om hur atmosfären kan påverka den inre stämningen här och nu.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Jag överraskades av att man pratade så lite om det beteendereglerande rummet, i synnerhet eftersom det är just de åtgärderna som är så viktiga att diskutera. En annan överraskning var att några skolbyggnader hade kunnat användas på många fler sätt än vad pedagogerna gjorde. Lärarna utnyttjade inte byggnadens potential fullt ut, vilket de hade kunnat göra om arkitekten hade förklarat sitt bakomliggande syfte: på en skola hade man till exempel ställt tunga möbler framför stora dörrar som skulle öppna upp rummet, men den användningen gick alltså förlorad genom möbleringen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Avhandlingen tar upp skolbyggnaden från två olika perspektiv: arkitektens och pedagogens. Det är samspelet mellan pedagogik och arkitektur som är studiens fokus, jag begreppsliggör vad både arkitekter och lärare sysslar med, därför tror jag att båda sidor kan ha god nytta av mina resultat.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Förhoppningsvis genom att pedagoger, arkitekter och kommun i framtida byggprojekt skriver ett program som styr hela byggprocessen. En sådan inledande kvalificering gör att skolan kan utformas på ett sätt som är till fördel för det pedagogiska arbetet. Jag hörde ofta frustrerade lärargrupper som, när de väl insåg vad en förändring skulle innebära, inte hade några möjligheter att häva ett beslut. Ju mer man diskuterar och sätter ord på användarnas önskemål, desto bättre kan de realiseras. Det är samspelet mellan barn och rum, pedagogik och arkitektur som är avgörande, och då måste hänsyn tas till användarens perspektiv. Dagens skola ställer krav på en differentierad undervisning, och det ställer i sin tur krav på en differentierad miljö – där det finns många olika möjligheter för användarna.

Hedda Lovén

Barnen utnyttjar upphöjningen i leken. Läshörna i ett bibliotek. Undervisningsrum.

Samtliga fotografier är tagna av Inge Mette Kirkeby.