Kroppsspråk bärande process i lärande

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Med min bakgrund som antropolog och språkintresserad har jag alltid haft ett stort intresse i de samspel som bygger upp samhällen och kulturer och där är ju lärande och utveckling en bärande process.

Vad handlar avhandlingen om?

– Hur man kan analysera och beskriva lärande som samspel mellan människor. Många uppfattar att lärande är en mental process, något som sker i huvudet men här utgår jag från att det snarare är en social process. Jag har filmat flyglektioner där jag bland annat följt en elev och analyserat hur hon lär sig flyga en speciell manöver men jag har även använt mig av tidigare inspelat material från grundskolans tidigare år där jag analyserat två olika aktiviteter, den ena där några barn sitter och läser i en bok tillsammans och den andra när tre flickor hoppar hopprep ute på skolgården tillsammans.

– Jag har framför allt tittat på vad elever och lärare gör tillsammans, hur de tillsammans skapar lärandeinnehållet i interaktion med varandra och vad eleverna lär sig. Fokus ligger på hur de använder tal men också den viktiga roll det man gör med kroppen spelar blickar, gester, ofta väldigt små detaljer.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att lärande är djupt förankrat i det mänskliga samspelet och att det är något man gör tillsammans. Det syns på kroppsspråket, i formuleringar och tonfall vad läraren förväntar sig att eleven ska svara. Lärande består heller inte av ett före och efter utan är uppbyggt av små steg med gradvisa förändringar. Aha-upplevelser är med andra ord rätt sällsynta. Lärandeprocessen går heller inte i en riktning utan rör sig lite fram och åter och åt olika håll, dessutom innehåller lärande en mängd gråzoner.

– Det här vet kanske de flesta rent intuitivt men i min avhandling visar jag hur man kan se detta. Ett exempel från flygutbildningen är när läraren ställer en rad frågor som eleven inte kan svara på. Till slut tar läraren fram en trämodell och plötsligt kan eleven svara på frågorna, vilket visar hur kroppsspråk och andra materiella resurser påverkar lärande. I avhandlingen visar jag bilder på hur kroppsspråket fungerar som en byggsten i lärandeprocessen och i hur innehållet växer fram och hur det påverkar det man lär sig. Men kroppsspråket kan även förleda om det används fel och ger felaktiga associationer.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Inte överraskad kanske, men jag blev väldigt fascinerad över lärande som en ständig aspekt i det mänskliga samspelet och att lärande inte nödvändigtvis är kopplat till utbildningssammanhang. Vi deltar hela tiden i ett slags kunskapsdistribution som inte är kopplad till undervisning. Själv är jag övertygad om att detta är något djupt mänskligt till skillnad från mycket annan pedagogisk forskning som ofta utgår från att kunskapsbildning framför allt är kopplat till undervisning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Min forskning är först och främst riktad till vetenskapssamhället men jag hoppas samtidigt att den synliggör det vi gör omedvetet och att det öppnar upp för diskussion och reflektion kring lärandeprocessen.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag är glad om de kan bidra till ett annat synsätt på lärande. I dag råder en mentaliserad syn på lärande, en testkultur, där betyg och prov mäter vad eleverna presterar. Min studie visar att samarbete är en bärande del i lärandeprocessen och min förhoppning är att resultaten ska bidra till att nyansera kunskapsbegreppet.