Kroppsbaserad kurs hjälpte stressade unga kvinnor

Stressade unga kvinnor som söker hjälp hos ungdomshälsan kan få hjälp av att delta i en kurs där de möter andra jämnåriga i samma situation och samtidigt får arbeta med olika typer av kroppsliga övningar. Det visar Maria Strömbäck i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är fysioterapeut, alltså det som tidigare hette sjukgymnast, och har arbetat länge inom vuxenpsykiatrin. När det startades en ungdomshälsa i Umeå fick jag möjlighet att börja arbeta där. En kollega till mig var doktorand och jag började jobba i hennes forskningsprojekt. Till slut hade vi så mycket data att vi sökte pengar så att även jag skulle kunna fortsätta med en forskarutbildning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Unga kvinnor som söker till en ungdomshälsa för stressrelaterade problem. Jag har försökt få en fördjupad kunskap om vad stress och psykisk ohälsa är, hur det tar sig uttryck och hur man kan förstå psykisk ohälsa utifrån ett genusperspektiv och ett psykosomatiskt perspektiv. Vi har också utvecklat en interventionsmodell i form av en stresshanteringskurs som var både genusmedveten och kroppsbaserad. Vi har gjort fyra delstudier där 65 kvinnor mellan 16 och 25 år ingick. Studierna består dels av intervjuer gjorda före och efter kursen, dels kvantitativa data där kvinnorna har skattat symptom, självbild och kroppsupplevelser före och efter kursen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att kvinnorna har väldigt komplexa symptom, även om de söker för stress. Problematiken innefattar en hel del psykisk ohälsa och psykosomatiska besvär, till exempel diffus värk, sömnproblem, ont i magen, oro och ångest. Tjejerna kämpade med att försöka leva upp till ideal som man kan koppla till ung femininitet och samtida normer och ideal som att prestera, utbilda sig, få höga betyg, se bra ut och tjäna pengar. Samtidigt berättade de om mer traditionella femininitetsideal som att ta ansvar för människor omkring sig. De ska hantera många olika krav och förväntningar vilket skapar stress. De kände att de inte dög i det sociala samspelet och var inte nöjda med sig själva, vilket också gjorde att de inte mådde bra och var väldigt självkritiska. Det i sin tur ledde till att de kunde uppleva känslor av maktlöshet och meningslöshet.

– Efter kursen mådde de bättre. Kursen var åtta tillfällen och bestod av tre delar: dels möjligheten att prata med andra om stress och hur det är att vara ung tjej, dels kroppsbaserade övningar, avspänningsmetoder och medveten närvaro och dels en möjlighet att reflektera över sig själv i loggböcker och i tystnad under de kroppsbaserade övningarna. Efter kursen hade de signifikant mindre symptom och de var väldigt positiva till att få träffa jämnåriga tjejer i samma situation. De upplevde kursen som en social oas, där de kunde lyssna till andras berättelser men också dela med sig av egna erfarenheter. Det minskade skulden och känslan att det var deras eget fel.

– Kursen gav dem också en möjlighet att närma sig sin kropp, i och med att vi jobbade med fysioterapeutiska metoder. De fick tillgång till sina kroppsliga resurser på ett nytt sätt – de kunde slappna av och må gott i kroppen. De kände också att de hade hittat strategier och kraft att göra vissa förändringar i sina liv, till exempel att säga nej, att prioritera vila och återhämtning eller att välja ensamhet.

Vad överraskade dig?

– Jag blev väldigt överraskad av hur dåligt de mådde, att de hade erfarenhet av våld i nära relationer och mobbning, en del var sjukskrivna eller i en depression. Sedan blev jag överraskad av att en så pass liten insats som interventionen var kunde ge en så stor förändring. När man möter unga i ett tidigt skede finns stora förutsättningar att kunna hjälpa med små medel.

Vem har nytta av dina resultat?

– Min förhoppning är att modellen ska kunna inspirera eller användas av andra som jobbar med unga i skolan, kommuner eller hälso- och sjukvård. Det genusmedvetna förhållningssättet är en viktig pusselbit och jag hoppas att det ska bidra till att man tänker mer genusmedvetet när man utformar modeller och bemöter unga. Jag tror också det är viktigt att bredda kompetensen bland dem som möter unga. De har ofta problem som utgår från kroppen och då kan fysioterapeuter och dietister bidra utifrån sina professioner.

Annelie Drewsen