Kroppen central för de yngsta barnens språkliga uttryck

Språket börjar i kroppen. Det visar Sara Hvit Lindstrand som i sin avhandling studerat hur små barns görande kan förstås ur språkliga perspektiv.
– Barnen använder kroppen på ett mycket systematisk sätt, konstaterar hon.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som förskollärare i många år och alltid förundrats över hur de yngsta barnens uttrycker litteracitet – hur de utvecklar och utformar sitt språk. När jag besökte en förskola som arbetade med en interaktiv skrivtavla, ett slags tryck- och värmekänslig läsplatta fast större kände jag, att detta ville jag utforska närmare.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur de yngsta förskolebarnen språkliga uttryck ser ut – hur de skriver, berättar med och utan bilder, ritar, sjunger och kommunicerar. Jag har i fokusgrupper intervjuat förskollärare vid tio förskolor, de har berättat om hur de arbetar och förhåller sig till barnens språkande. Därutöver har jag videofilmat de yngsta barnen på en förskola där man använder en interaktiv skrivtavla.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Förskolepersonalen utgår alltid från vad barnen gör och befinner sig mentalt. Material tillförs och utmaningar ges utifrån vad barnen gör och visar intresse för. Skriver ett barn exempelvis ”mamma” bekräftar personalen detta genom att sätta ord på barnens teckengörande. Förskollärarna är väldigt tveksamma till att använda sig av ordet ”undervisning”, det är inte så de arbetar, menar de. På förskolan med den interaktiva tavlan syns det oerhört tydligt hur barn använder kroppen för att uttrycka symboler och tecken. Förskolan använder olika ritprogram men även onlinespel och webkamera. Barnen är mycket systematiska och noggranna när de arbetar med skrivtavlan, framför allt kroppsligt. Formar barnet en cirkel på tavlan följer de nogsamt med hela kroppen. Mina studier visar att teckenskapande sker i kroppen redan innan det verbala språket utvecklats. Att betänka är att datoriserade verktyg som en skrivtavla ofta innebär korta relationer med det man ägnar sig åt, sedan försvinner det. Det gör att barnens kontakt med uppgiften ofta blir kort och fragmentarisk.

Vad överraskade dig?

– Barnens noggrannhet i den kroppsliga interaktionen i arbetet med skrivtavla. Det var fascinerande att se hur systematiskt och detaljerat barnen arbetar.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att förskolepersonal kan ha nytta av resultaten som en hjälp att hitta nya vägar för att arbeta med barnens litteracitet.

Susanne Sawander