Krock mellan regeringens vision om elevers rationella studieval och studenternas verklighet

Vad är det som gör att vi väljer som vi väljer? Goran Puaca har jämfört regeringens visioner om hur elevers studieval helst ska göras, tidigt och med en tydlig bild av en framtida arbetsmarknad, med hur det ser ut i praktiken. Resultatet visar att eleverna är väldigt osäkra på vad de ska göra efter sina utbildningar.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är intresserad av klass- och reproducerande frågor, hur vi väljer och varför det blir som det blir. Jag har själv funderat på varför jag valde fordonstekniskt program. Jag valde för att det var tillgängligt, för att de flesta i min närmiljö valde något yrkesrelaterat, inte för att jag ville jobba på en verkstad.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har utgått från den statliga långtidsutredningen om ekonomisk utveckling. Målen är att eleverna ska välja utbildningar som ökar svensk konkurrenskraft. Skillnaden från tidigare policydokument är att valen ska göras tidigare, och att man vill öka genomströmningen istället för tillströmningen. Jag har tittat på vilka möjligheter elever har att göra rationella val som tar hänsyn till en framtida arbetsmarknad.

– Jag har intervjuat elever på fordonstekniskt och på samhällsprogrammet och högskolestudenter på personal-administrativa programmet. När jag tolkat resultatet har jag använt mig av Pierres Bordieus begrepp habitus, alltså hur sociala miljön styr val och värderingar och begreppet aktörskap, vår vilja att välja.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att policydokumenten till viss del blir orimliga när de betonar ett alltför nyttomaximerat, rationellt aktörskap. Det förutsätter att elever har en stor överskådningsförmåga av den framtida arbetsmarknaden. Men människors val bestäms utifrån vad som känns rationellt i stunden, i det liv och den miljö vi lever just då. Som exempel, en kvinna som jobbade i butik och plötsligt, när hon såg sin äldre kollega, insåg att hon inte vill vara kvar. Det gav knuff till förändring, valet formade sedan av att den aktuella högskolan låg nära och att hon kände någon som gick personal och administrationsprogrammet.

– Bland gymnasieelevernas var många osäkra på vad de skulle bli. Det som skiljde var att elever på samhällsprogrammet kunde diskutera sin osäkerhet med lärarna. Elevernas aktörskap växte, det blev stärkta i sin bild av att själva kunna påverka sin framtid. Eleverna på fordon fick inte det gensvaret.

Vad överraskade dig?

– Att det fanns en sådan stor osäkerhet hos studenter och elever. Få var säkra på vad de ville bli efter sin utbildning. Men också att själva studiemiljön i sig blev viktig för att forma ungas framtidsambitioner.

Vem har nytta av dina resultat?

– För mig är detta en demokratifråga. Vi behöver diskutera vilka krav som är rimliga att ställa på unga människor när det gäller deras förmåga att själva matcha utbildningsval med framtida ekonomisk nytta? Vilket stöd erbjuds eleverna för att kunna skaffa sig en bild av sin framtid? Är det tillräckligt med studievägledare eller behövs det fler insatser? I vilken mån bör vi tillåta felval, det vill säga möjligheten att välja om?

Hanna Nolin