Korvstoppning minskar mångfald på högskolan
Idag finns få möjligheter för högskolorna att öka den sociala och etniska mångfalden genom alternativ antagning. Therese Hartmans fallstudie visar att de försök som gjorts inte påverkar undervisningen särskilt mycket eftersom eleverna inte görs delaktiga i kunskapsprocessen.
Född 1956
i Helsingfors
Disputerade
2009-04-24
vid Uppsala universitet
Problem eller tillgång? En studie om social och etnisk mångfald i högskolan.
Hur blev du intresserad av ämnet?
– Av flera anledningar, en är att jag själv som finlandssvensk i Finland och utrikesfödd i Sverige tillhör en minoritetskultur i båda länder. Jag har alltid varit intresserad av rättvise- och jämställdhetsfrågor och har jobbat fackligt och med jämställdhetsfrågor inom Uppsala universitet.
Vad handlar avhandlingen om?
– Min övergripande fråga handlar om vilken roll högskola och universitet spelar när det gäller ökad rättvisa och mångfald. Jag har gjort en fallstudie där jag tittat på en institution som använt alternativt urval, kvotering för öka den etniska mångfalden bland studenterna. Mina frågeställningar var om ökad mångfald i gruppen höjer kvaliteten och om det ger nya perspektiv åt undervisningen. Jag har frågat både studenter och lärare hur de upplever undervisningen i en sådan grupp och vilken betydelse kulturell mångfald har. I studien har jag intervjuat nio lärare och tio elever, fem som kvoterats in och fem som kom in reguljärt.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– Att det inte finns utrymme för studenternas egna erfarenheter i undervisningen. Undervisningen är så tajt så det finns helt enkelt inte tid för eleverna att själva påverka eller komma till uttryck i undervisningen. Vissa lärare tyckte att seminariediskussionerna hade påverkats på grund av att gruppen var mer heterogen, andra lärare menade att det inte var någon skillnad. Eleverna var på det hela taget inte delaktiga i kunskapsprocessen. Vem man var som elev var alltså inte så viktigt.
– Ett annat resultat var hur eleverna själva upplevde den alternativa antagningen. En elev skämdes för att hon kommit in genom kvotering oavsett vilka resultat hon gjorde. Två menade att om man klarade sina tentor så hade man rättfärdigat sin plats. Två elever tyckte att alternativ antagning var bra som metod för att öka mångfalden och ansåg sig därför inte ha någon anledning till att bli ifrågasatt. En av studenterna tyckte till och med att det skulle vara förtur för elever som inte har akademikerföräldrar. Lärarnas åsikter om alternativ intagning var spridda, från neutral till positiv och negativ. Alla elever som ingick i studien hade gått hela sin skolgång i Sverige, de pratade perfekt svenska. Ändå ansåg vissa lärare att de hade brister i språket. Eleverna själva sa att de blev tystare, rädda för att säga fel på seminarierna på grund av lärarens bemötande.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?
– Ja, även om det inte var okänt så blev det väldigt tydligt att majoriteten av dem som läser vid statusutbildningar som läkar- och juristlinjen är elever med högutbildade föräldrar. Utbildningssystemet gynnar konsekvent socialt gynnade grupper. Studenterna vid universiteten och högskolorna är verkligen gräddan av grädden. Förr fanns fler kvoter att söka in på, bland annat genom arbetslivserfarenhet. Efter rättsväsendets dom har högskolan inga möjligheter att öka den etniska mångfalden genom alternativ intagning.
Vem har nytta av dina resultat?
– Framför allt högskolelärare som är intresserad av pedagogiska frågor i ett mångfaldsperspektiv.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
– Förhoppningsvis kan de på sikt leda till att eleverna blir mer delaktiga i kunskapsprocessen. Styrdokument för högskolan säger att eleverna ska stimuleras till ett kritiskt förhållningssätt men frågan är om det går med rådande typ av undervisning?