Konkurrenskraft i fokus i gymnasiala utbildningar

Synen på gymnasieeleven präglas av marknadsekonomisk rationalitet där målet med utbildningen är att bli konkurrenskraftig. Det menar Maria Terning som granskat utbildningspolitiska texter mellan 1990-2009.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor, och under min lärarutbildning skrev jag både uppsatser och examensarbete om utbildningssystemets reproducerande effekter. Som gymnasielärare har jag blivit än mer nyfiken på vad det är vi gör i skolan som upprätthåller dessa sociala reproduktioner.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har analyserat utbildningspolitiska texter mellan åren 1990-2009. Mitt fokus är vilka föreställningar om gymnasieeleven som dominerar. Alltså, hur texterna beskriver hur eleven förväntas vara och bli, i och efter gymnasieutbildningen. Jag har även analyserat vilka maktrelationer som texterna skapar mellan elever i olika utbildningar, samhället och arbetslivet och hur detta påverkar elevernas fortsatta liv. Det vill säga, vad eleverna förväntas välja för gymnasieprogram, ämnen och vad de gör efter gymnasieskolan, studerar, om de förflyttar sig socialt och ekonomiskt.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Under perioden som helhet framträder tre dominerande föreställningar om vad gymnasieeleven bör vara eller bli. Men samtidigt finns genomgående en stark samsyn om att gymnasieeleven förväntas utveckla en konkurrenskraft under skoltiden för att antingen bli antagningsbar till högskolan eller anställningsbar på arbetsmarknaden. Det övergripande målet är att gymnasieeleven så småningom ska skapa tillväxt. Vilket liv gymnasieeleverna kan få är därmed kopplat till hur mycket de lyckas utveckla sin konkurrenskraft. Den här marknadsekonomiska rationaliteten präglar materialet oavsett politisk färg på avsändaren. I texterna nämns ingenting om gymnasieelevens möjligheter att utvecklas som människa. Värden kring demokrati kopplas till konkurrenskraft och ansvar.

– Men det finns skillnader i materialet. Mellan åren 1990-1998 diskuteras möjligheter att kunna förhandla och ställa villkor utifrån sin konkurrenskraft. I texterna mellanåren 1997-2005 finns det en förväntan om att eleverna ska kunna bryta den sociala reproduktionen. I diskursen som dominerar i perioden mellan åren 2006-2009 är förhandlingsutrymmet i princip obefintligt, här förväntas gymnasieeleverna att vara lojala mot arbetsgivare och social mobilitet är inte önskvärd.

– Sammanfattningsvis präglas de utbildningspolitiska texterna av en stark samsyn på arbetsmarknad och utbildningspolitik där den marknadsekonomiska rationaliteten har företräde.

Vad överraskade dig?

– Att det finns nyanser, trots att synen på marknadsekonomisk styrning är så samstämmig. Ett konkret exempel är hur olika ordet rättvisa definieras i materialet. Mellan 1990-1998 beskrivs begreppet som ekonomisk utdelning i förhållande till arbetsinsats. Mellan 1997-2005 liknas rättvisa med allas tillgång till utbildning och inflytande över samhälle och arbetsliv. Mellan 2006-2009 beskrivs rättvisa som belöning i relation till produktionsförmåga.

Vem har nytta av dina resultat?

– Politiker på alla nivåer. Alla som arbetar med och i skolan. Jag hoppas att lärare läser avhandling för jag tror att det finns ett värde i att få syn på vilka föreställningar om eleverna och deras möjligheter som dominerar i utbildningspolitiska texter.

Susanne Sawander