Kön spelar stor roll i bildundervisningen

Bildämnet är det ämne med störst skillnad mellan pojkars och flickors betyg. Stina Wikberg tog avstamp i betygsskillnaderna för att undersöka vad som pågår i bildsalen. Hon konstaterar att föreställningar om kön är en verksam kraft i bildundervisningen på flera olika nivåer.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad bildlärare och har undervisat både på grundskolan och på gymnasiet. Intresset väcktes när jag undervisade elever på elprogrammet och fordonstekniska programmet på gymnasiet. Mina grupper bestod nästan uteslutande av pojkar, och de var sällan motiverade för bildämnet.

– Enligt betygsstatistiken i årskurs 9 är bild, tillsammans med hem- och konsumentkunskap, det ämne där det är störst skillnader mellan pojkars och flickors betyg. Jag blev intresserad av att undersöka bildämnet ur ett genusperspektiv, för att se vad som pågår i bildsalen som skapar den här skillnaden mellan pojkar och flickor.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur elever gör kön inom ramen för skolans bildundervisning, men också hur bildundervisningen gör kön hos eleverna. Jag har observerat bildundervisning i två bildsalar, analyserat elevernas bilder och intervjuat elever och bildlärare i två klasser. Det finns också ett kapitel om bildämnets historia ur ett könsperspektiv, så man kan säga att avhandlingen tecknar en helhetsbild av bildämnet och kön.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att föreställningar om kön är en verksam kraft i bildundervisningen på flera olika nivåer. Många av elevernas föreställningar om ämnet, som att bild är ett ämne där man uttrycker känslor eller sin personlighet, går att relatera till föreställningar om femininitet. Ämnet framstår därmed som feminint för eleverna, vilket kan göra det problematiskt för pojkar att satsa på bildämnet. För en pojke som är intresserad av bild kan det innebära att det krävs att han redan betraktas som bra i bild, som en konstnär, eller att han är duktigt i idrott så att hans maskulinitet inte blir ifrågasatt.

– Det finns också en vanlig föreställning om att en bild är ett uttryck för personen som skapade den. Ur det perspektivet blir det viktigt för eleverna att visa att de kan gestalta sitt kön i bild på ett trovärdigt sätt. Detta blir särskilt tydligt i de bilder där eleverna uttryckligen ombeds att berätta om sig själva i bild, vilket eleverna har fått i uppgift att göra i båda bildsalarna där jag har gjort min studie. De flesta flickor gestaltar en femininitet som är snäll, ofarlig och omsorgsinriktad och bilderna utspelar sig ofta i naturen, eller ett inre landskap. De flesta pojkar gestaltar i stället en aktiv och utåtriktad maskulinitet med hjälp av rekvisita som hör till intressen som sport, fordon, datorer och i vissa fall musik.

– Man kan sammanfatta det som att flickornas bilder handlar oftare om egenskaper och pojkarnas om intressen. Jag menar att dessa bilder berättar mer om elevernas föreställningar om kön, och vad de förväntar sig av varandra, än de berättar om eleverna själva. Identitet är ett intressant område, men jag tänker att lärare skulle låta eleverna jobba med att utforska fiktiva identiteter, istället för den egna identiteten, och därmed öppna upp för fler intressanta diskussioner om kön, som inte ställer krav på självutlämnande.

Vad överraskade dig?

– Att elever och bildlärare delvis ger uttryck för olika föreställningar av vad bild är. Det är förvånande eftersom de har erfarenheter av samma undervisning. Föreställningen att bildämnet handlar om att uttrycka känslor förvånade mig också, eftersom det inte har varit ett inslag i kursplanen på många år. Men det var också överraskande att se hur eleverna använder och omförhandlar diskurserna om ämnet.

– Det var tydligt i intervjuerna, hur olika positioner som förknippas med bildämnet könades – framför allt positionen att ”sitta och rita”, som av både bildlärare och elever tydligt knöts till flickor, och därmed gjordes till en feminin position, vilket kan göra det problematiskt för pojkar som tycker om att rita och måla. Några elever använde den manliga konsthistoriska kanon de känner till, för att omförhandla diskursen. På det sättet kan till exempel en pojke, som tycker om att sitta och rita, undvika att betraktas som feminin genom att istället framställa sig som konstnär.

Vem har nytta av dina resultat?

– Framförallt yrkesverksamma bildlärare och bildlärarstudenter kan ha användning av resultaten för att reflektera över sin egen praktik och hur den kan utformas, så att föreställningar om kön inte ska ha så starkt inflytande över bildundervisningen. Men givetvis även lärare inom andra områden, och forskare med intresse för genus och undervisning. Jag tror också att resultaten kan vara användbara vid framtida revideringar av kursplaner, då de pekar på en intressant skillnad mellan styrdokument och undervisningspraktik.

Susanne Sawander