Kön görs icke-relevant i waldorfförskolan

Pedagogernas konsekventa handlande och holistiska synsätt bidrar till att kön görs icke-relevant i waldorfförskolan. – Det var en aha-upplevelse, säger forskaren Sara Frödén om det oväntade resultatet i sin avhandling.

 Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har länge varit intresserad av könsforskning. Relationen kön och barn väcktes när jag själv fick barn och sedan arbetade som förskollärare.

 Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en etnografisk studie, ett fältarbete där jag följt en waldorfförskolas verksamhet i tre terminer. Jag har studerat dess materiella och rumsliga utformning och övergripande pedagogiska intentioner. Jag har intervjuat två pedagoger med en grupp om 17 barn och studerat betydelsen av kön på den här platsen och praktiken. Studien tar ett helhetsgrepp om inomhusverksamheten. Till stor del består avhandlingen av empiriska skildringar av praktiken och hur verksamheten struktureras och planeras utifrån en holistisk syn på barn.

 Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det var ett oväntat resultat. Vid första anblicken kan praktiken betraktas som ett kvinnligt universum. Med rosa väggar och hemlik inredning, speciella leksaker och material, ett fokus på textilhantverk och pedagoger med moderlig gestaltning kändes förskolan könsstereotyp. Men när jag gick djupare var det inte så. Barnen uppmuntrades att göra samma typ av aktiviteter oavsett kön och de kategoriserades inte utifrån kön. Att till exempel brodera rosa blommor, sy dockor och delta i hushållsarbetet var lika självklart för pojkar och flickor.

– Inte heller i barnens lek lades vikt vid kön. Jag för fram begreppet situerad könsavkodning, vilket innebär att kön görs icke-relevant just i denna kontext. Samtidigt är det inte en könsneutral plats.

 Vad överraskade dig?

– Att pedagogerna var så konsekventa i sitt handlande och hur de bemötte barnen. Att de såg barnen som kroppsliga och själsliga individer snarare än könade varelser. Verksamheten var planerad utifrån viss rytm med aktiviteter och firanden som återkommer. Allt stämde väl överens med deras läroplan.

 Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som jobbar inom förskolan. Praktiken beskrivs i detalj så man kan få uppslag och inspiration och även börja reflektera över sin egen verksamhet. Även inom lärarutbildningen kan resultaten vara till nytta, och för den som är intresserad av waldorfpedagogik. Också för den som är intresserad av arbete med jämställdhet, oavsett ålder. Den kan läsas på olika sätt beroende på ingång. Avhandlingen skiljer sig från annan könsforskning genom att fokusera på det materiella och rumsliga – platsen som sådan – och inte enbart studera interaktionen mellan pedagog och barn.

Gunilla Nordin