Komplext möte mellan teori och praktik för lärarstudenterna
Lärarstudenterna har svårt att förena det de lär sig på utbildningen med den verklighet de möter under praktiken. Studenterna skulle behöva möta lärare som vågar framhålla sin kompetens och som förklarar varför de arbetar som de gör menar Susanne Gustavsson.
Född 1957
i Tibro
Disputerade
2008-09-19
vid Göteborgs universitet
Motstånd och mening. Innebörd i blivande lärares seminariesamtal
Hur blev du intresserad av ämnet?
Med min bakgrund, som gymnasielärare inom ett yrkesprogram, hade jag redan tidigare stött på den komplexiteten som mötet mellan teori och praktik kan innebära. När jag sedan började på lärarutbildningen ställdes jag inför samma frågeställningar där. Det blev dessutom extra tydligt när den nya lärarutbildningen kom 2001, och man ville stärka relationen mellan vetenskaplig teori och yrkesförankring. Jag kände då att det fortfarande fanns många frågor som var obesvarade och ville veta mer om hur studenterna uppfattade sin utbildning.
Vad handlar avhandlingen om?
I dag möter lärarstudenterna verkligheten i skolan redan första terminen och jag beskriver hur de uppfattar både sin utbildning, men också deras möte med sitt framtida yrke när de är ute på praktik. I avhandlingen tolkar jag deras möte med skolan och de lärare de kommer i kontakt med där, och hur de upplever det mötet i relation till vad de lär sig på utbildningen. Avhandlingen bygger inte på traditionella intervjuer. Jag har i stället suttit med och fört samtal och lyssnat på vad studenterna har haft att säga, och hur de har pratar med mig och med varandra om sin utbildning.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
Det tidiga möte med läraryrket som studenterna gör i dag innebär att de också blir medvetna om vilka svårigheter det finns i att vara lärare. Studenterna tycker det är svårt att förstå vad som händer i förskolan och skolan. De ser sig själva i lärarollen, men förstår inte hur utbildningen ska kunna ge dem all den kompetens de behöver. Jag har förstått att många av de lärare som studenterna möter ute på skolorna är dåliga på att framhålla sin kompetens. De tar ett steg tillbaka och studenterna får inte någon djupare kunskap om varför en lärare gör på ett visst sätt i olika situationer. Nu får de söka sig fram bland den mångfald som finns i skolan för att hitta sin egen lärarroll. I denna process behöver studenterna stöd.
I de samtal jag har tagit del av uttrycker studenterna att de är kritiska till mycket av det de ser och hör ute på sin praktik, och de ifrågasätter de lärare de möter. Det kan bero på att de upplever sig själva som bättre. Att det finns ett budskap om att läraryrket och skolan är under förändring, men att studenterna inte tycker att lärarna de möter företräder denna förändring. Studenterna ser sig själva som de nya lärarna och att de ska skapa en annan skola och en annan lärarroll än den som finns i dag.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?
Jag har kunnat se att den ambition som finns, att stärka yrkesförankringen inom lärarutbildningen, snarare kanske har försvagats. Vi behöver fundera mer över hur vi förbereder studenterna för deras utbildning och hur vi tillvaratar deras erfarenheter och upplevelser under praktiken. Snart har vi åter en ny lärarutbildning och jag tror att vi där behöver ägna mer tid åt de yrkesdidaktiska frågorna.
Vem har nytta av dina resultat?
Jag ser avhandlingen som ett inlägg i det fortsatta arbetet inom lärarutbildningen och därigenom är den intressant för alla som arbetar där. Men den är också tankeväckande i hur utbildningen av VFU-lärare bedrivs, och att det bör satsas mer resurser där. Det är en stor skillnad i att utbilda lärarstudenter mot att utbilda barn i förskolan eller skolan.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
Förskolan och skolan måste ta seriöst på sitt uppdrag att utbilda blivande lärare. Men skolförvaltningen och kommunen måste också uppmärksamma detta och ge adekvat utbildning, tid och resurser för förskolorna och skolorna att ta hand om studenterna. Det går inte att bara låta studenterna var en del av arbetslaget, deras tid måste planeras och lärarna måste våga lyfta fram sin egen kompetens och visa på goda exempel.