Kompetensutveckling kring autism för ökad likvärdighet

Utbildningsinsatser kring autism för skolpersonal lägger grund för ökad likvärdighet och inkludering. Bäst resultat nås när hela personalgruppen deltar i insatsen, konstaterar Linda Petersson-Bloom i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Det väcktes när jag studerade till förskollärare och arbetade extra på ett växelboende där jag mötte jag barn och unga med autism. Jag blev omedelbart intresserad och har sedan dess arbetat med den här elevgruppen inom både för- och grund-, och grundsärskola. Att öka kunskapen om autism, och att utveckla arbetssätt och undervisningen för de här eleverna har alltid varit frågor som legat nära.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om hur en kompetensutvecklingsinsats för personal inom förskola och grundskola kan leda till bättre anpassningar i lärmiljön för autistiska elever. Avhandlingen bygger på en cirka 22 timmar lång utbildningsinsats för personal i en förskola samt tre grundskolor i syfte med syfte att stärka de professionellas kunskaper kring hur de kan stödja inkluderande undervisning för elever med autism och därmed öka likvärdigheten. Fokus är vad som främjar respektive hindrar en positiv utveckling. Deltagarna har genom enkäter och intervjuer utvärderat insatsen. Även föräldrar till barn med autism har genom enkäter skattat resultat av insatsen, och med eleverna gjordes anpassade utvärderingar.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– De visar att insatsen bidrog till förbättrade kunskaper och förändrade attityder hos de professionella. De här förändringarna är viktiga för en likvärdig utbildning, eftersom de kan skapa en gemensam bas för professionella att utgå från. Till viss del förbättrades även praktiken, exempelvis kring visuellt stöd och den fysiska miljön, men resultaten här var inte lika tydliga.

– Föräldrar till barn i förskolan upplevde både bättre kunskaper och attityd hos pedagogerna. Det stämmer väl överens med förskolepersonalens egna skattningar om att de ökat sin kompetens kring exempelvis anpassningar och förmåga att förebygga problem kring barn med autism. Föräldrar till barn i grundskolan upplevde inte samma positiva resultat, vare sig kring skolpersonalens kunskapsutveckling och attityd eller praktiken. Tilläggas ska att det var stora skillnader mellan skolorna i studien.

– Vad som tydligt främjar en positiv utveckling är att hela personalgruppen deltar i kompetensutvecklingen. I förskolan deltog alla medarbetare, oavsett nivå. Det bidrog till att hela personalgruppen fick en gemensam kunskapsbas att utgå från och utveckla vidare. I grundskolorna deltog enbart lärare i insatsen. Lärarna påtalade också nackdelen med att varken resurspersonal eller personalen från fritidshemmet deltog i utbildningen.

– Ett annat hinder är tid, eller snarare bristen på tid. Som en av lärarna i studien uttryckte det: ”hur ska jag få tid att göra allt, det här är jättebra, men tid och resurser behöver finnas”. Att personal i förskolan och skolan larmar om brist på tid är inget nytt men jag menar att vi verkligen måste lyssna på det här. De som arbetar i förskola och skola måste få förutsättningar att kunna utveckla kunskaper och arbetssätt som stärker likvärdigheten. En början är att låta alla delta i kompetensutveckling.

Vad överraskade dig?

– Främst hur tydligt det framgick att lärare saknade personalen i fritidshemmet och resurspersonalen i kompetensutvecklingen. Det här är ett konkret exempel på de bristande förutsättningar som skolpersonal har att kunna arbeta främjande med den här frågorna.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att alla inom förskola och skolan kan ha nytta av resultaten, från pedagoger och personal i verksamheterna till skolledare, personal på förvaltningsnivå och skolpolitiker. För pedagoger kan avhandlingen bidra till reflektion kring den egna praktiken. Men resultaten belyser att ämnet är en skolpolitisk fråga.

Susanne Sawander