Kollegial handledning skapade bättre samarbete

Lill Langelotz forskning visar att kollegial handledning är ett framgångsrikt sätt för att skapa ett bra samarbete mellan lärare, men även mellan lärare och elever. Hennes avhandling kan ge inspiration till hur man organiserar kompetensutveckling utan att ta in experter utifrån.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är intresserad av utveckling, och mer specifikt av lärares utveckling. Jag är själv lärare och har tidigare arbetat på gymnasiet. Nu arbetar jag på Högskolan i Borås, dels med utveckling av verksamma lärare men även med högskolepedagogik för nyanställda lärare på högskolan.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om lärares kompetensutveckling genom kollegial handledning. Min frågeställning är ”vad gör en skicklig lärare”, med det menar jag inte endast vad lärare gör konkret utan även vilka förutsättningar som krävs runt omkring för att en lärare ska kunna vara skicklig. Det handlar bland annat om vilken kompetensutveckling de behöver.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att skicklighet skapas i ett sammanhang. Ett kollegialt lärande, eller lärarhandledning som lärarna i studien genomförde, genererar något annat än vad jag trodde. Lärarna utvecklade sätt att bli mer demokratiska i själva handledningen med varandra, men även i klassrummet med eleverna och gentemot föräldrar. Lärarna framhåller att de har lärt sig att lyssna på kollegor och elever på ett annat sätt, vilket har förändrat deras handlande och undervisning och resulterat i mer demokratiska processer. De upplevde också att de utvecklade sitt kollegiala samarbete och att de kunde stötta varandra i större utsträckning exempelvis när det gäller så kallade besvärliga elever.

– Ytterligare ett viktigt resultat är att externa strukturer i form av ekonomiska neddragningar och en nyliberal diskurs hade stark inverkan på hur lärarna talade om sitt arbete och eleverna. När det skedde stora neddragningar på skolan förändrades samtalet från att ha handlat om hur lärare kan förändra sin undervisning för att inkludera alla elever till att tala om elever som kostnader.

Vad överraskade dig?

– Att man är så pass ensam som lärare. Det fanns en förvåning i arbetslaget över att alla verkade ha det likadant i sina klassrum. Det förvånade mig att det inte är mer öppet i ett arbetslag. Jag har mött det på andra skolor också, även om det självklart kan se olika ut på olika ställen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare och arbetslag generellt. Men även förstelärare, utvecklingsledare och rektorer som organiserar kompetensutveckling kan ha nytta av resultaten. Avhandlingen lyfter fram vad det är för externa strukturer som styr möjligheten att utveckla den här typen av kompetens. Det tar tid och det kräver att lärare får arbeta tillsammans under lång tid utan att någon expert kommer in utifrån och styr. I det här fallet var formen styrande men inte frågorna som lärarna diskuterade – de kom inifrån. Det kan ge en indikation på hur man kan organisera kompetensutveckling om man vill ha skickliga lärare.

 Åsa Lasson