Klassbakgrund formar unga mäns digitala vardag

Fortfarande formas synen på, och användningen av de digitala verktygen av klasstillhörighet. Pojkar från kulturellt kapitalstarka hem tenderar att dra störst nytta av nätet i skolarbetet, visar Martin Danielsson i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är media- och kommunikationsvetare och har sedan länge haft ett intresse för klassfrågor och betydelsen av klass för människors livschanser. När det handlar om unga mäns användning av digitala medier så hänger det ihop med ett slags irritation över talet om unga människor som ”en digital generation”. Unga människors livsvillkor varierar i hög utsträckning, något som hela retoriken om unga människor som en digital generation bortser från.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur social klass formar unga mäns uppfattningar om digitala medier, hur de förhåller sig till och gör bruk av digitala medier i vardagslivet. Studien bygger i huvudsak på samtalsintervjuer med 34 pojkar i gymnasieåldern. Pojkarna kommer dels från Göteborg, dels från en mindre landsortskommun. Genom att studera detta kan man göra en empiriskt grundad kritik av talet om en digital generation.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det mest slående är att klass fortfarande formar hur de unga männen förhåller sig till digitala medier i vardagen. Klass formar deras förhållande till skolan och sättet som de ser på sin fritid och framtid, vilket i sin tur formar deras användning av digitala medier.

– Jag har identifierat tre klasser bland pojkarna i studien: de kulturellt kapitalstarka, de uppåtsträvande och de kulturellt kapitalsvaga. Klasskonstruktionerna är baserade på föräldrarnas utbildningsnivå och yrke, men också på pojkarnas egna framtidsaspirationer och val av gymnasieprogram.

– De kulturellt kapitalstarka pojkarna kommer från högutbildade familjer där föräldrarna har ganska prestigefyllda yrken. De tenderar att förhålla sig till internet på ett sätt som gör att de kan dra nytta av digitala medier inom ramen för skolans värld. De värderar möjligheten att söka information och uttrycker en smak för att lära sig med hjälp av digitala medier. De betonar och uppskattar möjligheten att hålla sig informerad om omvärlden. De visar också en distans mot sådant som de uppfattar värderas lågt i skolan, som dataspel.

– Uppåtsträvarna kommer från arbetarhem med lågutbildade föräldrar och har sökt sig till studieförberedande program. De vill avancera i det sociala rummet vilket hänger mycket på skolan. Detta präglar också deras användning av digitala medier på fritiden. De betonar nyttan att kunna söka information till skoluppgifter. De har även ett intresse för spel samtidigt som de är medvetna om att det inte kommer hjälpa dem i sin utbildningskarriär att spela World of Warcraft.

– De disciplinerar sig själva och talar om vikten att göra läxor först, därefter kan man ägna sig åt det som är roligt. Konflikten mellan att ägna fritiden åt det man bör och det man vill är tydlig.

– Pojkarna i den tredje gruppen kommer från lågutbildade familjer och läser på yrkesförberedande program. De är inte särskilt intresserade av vad som händer i omvärlden och förstår inte poängen med att läsa nyheter. Möjligheten att söka information på nätet värderar de, men framförallt som ett sätt att lösa praktiska problem i vardagen. Spelande är en väldigt populär aktivitet – de spelar mycket och gärna och skäms inte för att berätta det. De här pojkarna aspirerar inte på att göra utbildningskarriär utan tänker jobba efter gymnasiet.

Vad överraskade dig?

– Det är slående att klasskillnaderna är så otroligt sega när den tekniska förändringen går så snabbt. Det är ungefär samma resultat som går igen sedan tidigare studier av klasstillhörighetens betydelse för ungas medie- och kulturvanor. Pojkarna har i princip vuxit upp med samma tillgång till digitala medier och jag kan inte se att det finns några klasskillnader att rent tekniskt hantera nätet. Ändå finns det skillnader i smak och praktiker. Tekniken förändras snabbare än våra vanor, som i sin tur formas av klassbakgrund.

Vem har nytta av dina resultat?

– Förhoppningsvis vetenskapssamhället. Jag tror också att lärare som tar sig tid att läsa avhandlingen kan ha behållning av den. Kanske kan den stimulera till reflektion kring egna föreställningar om digitala medier och unga människor, men också hur man använder digital teknik i undervisningen. Avhandlingen ger en inblick i unga människors digitala vardag.

Annelie Drewsen