Kartläggning av matematiska färdigheter viktigt för att kunna ge rätt stöd

Det är viktigt att redan i tidiga skolår kartlägga elevers grundläggande matematiska färdigheter för att identifiera de som riskerar att utveckla matematiksvårigheter och för att kunna sätta in rätt stöd. Det konstaterar Heidi Hellstrand i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad speciallärare här i Finland och har arbetat som speciallärare och matematiklärare i årskurs 7-9 och på gymnasiet. Jag har funderat på de elever som har stora svårigheter med grundläggande färdigheter i matematik och vad det kan bero på. För att kunna hjälpa dem tänkte jag att jag skulle behöva veta mer om vad som händer i de tidiga skolåren. Jag blev tillfrågad om jag ville delta i ett forskningsprojekt för att utveckla verktyg för lärare för att kartlägga och identifiera barn som behöver stöd i matematik, och också delta i ett projekt med en webbplats om lärande och inlärningssvårigheter i matematik.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om grundläggande matematiska färdigheter och utvecklingen av dessa färdigheter under ett skolår, i förskoleklass och i skolår ett och två. Vi vet genom forskning att det är de grundläggande matematiska färdigheterna som är mest centrala när man pratar om matematiksvårigheter. Fokus i avhandlingen ligger på att kartlägga och identifiera vilka elever som riskerar att utveckla matematiksvårigheter, men också vilka färdigheter vi behöver fokusera på. Jag har också gjort en interventionsstudie för att se om en datorbaserad intervention är ett effektivt sätt för att möta elevernas behov.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– I en av delstudierna undersöker vi kartläggningsverktyget Lukimats validitet och reliabilitet. Om vi forskare vill lyfta fram ett kartläggningsverktyg så måste vi lita på att det är ämnat för sitt ändamål och att det är tillförlitligt. Resultaten visar att verktyget uppfyller kriterierna för ett tests reliabilitet och validitet. Resultaten från kartläggningen kan användas för att planera, förverkliga och utvärdera ändamålsenliga stödåtgärder. Kartläggningsverktyget Lukimat bygger på en teoretisk modell av Aunio och Räsänen där fyra grundläggande färdighetsområden är i fokus: antals- och taluppfattning, räknefärdigheter, förståelse för matematiska samband och aritmetiska basfärdigheter.

– Ett annat viktigt resultat är att vi i skolår 1 och 2 identifierade tre prestationsprofiler med lågpresterande, medelpresterande och högpresterande barn. Där såg vi att särskilt de lågpresterande barnen inte utvecklades tillräckligt mycket under skolåret för att komma ikapp de medelpresterande, särskilt när det gäller de grundläggande matematiska färdigheterna. Det visar att vi behöver fortsätta utveckla interventionsprogram och stödprogram som tar fasta på de grundläggande färdighetsområdena. Min studie visar också att de lågpresterande var lågpresterande på alla färdighetsområden under hela skolåret, vilket också visar hur stödet borde riktas.

– När vi fick resultaten för interventionsstudien kunde vi se att det var icke signifikanta skillnader i prestationer mellan de elever som deltog i interventionen med datorprogrammet Tal i farten jämfört med de som inte gjorde det. Det var först en väldigt stor besvikelse, eftersom tidigare forskning har visat att programmet är väldigt effektivt för att stödja barn med svårigheter i matematik. Men det är också ett väldigt viktigt resultat att kunna visa på att även om ett program tidigare har visat sig vara effektivt så behöver vi alltid noggrant se över vilka barn det handlar om och vilka deras behov är, och om ett interventionsprogram möter just deras behov. Det handlar om att hitta de skräddarsydda lösningarna.

Vad överraskade dig?

– Att resultaten så starkt visade att gruppen barn som var lågpresterande, var lågpresterande på alla färdighetsområden. Detsamma gäller de medelpresterande, som var medelpresterande på alla områden. Det var lite överraskande att vi inte hittade mer variation inom grupperna.

Vem har nytta av dina resultat?

– Mitt främsta intresse är utveckla material både för att kartlägga och för att stödja barn i förskoleklass och skola. Så jag tänker att framförallt pedagoger har nytta av att ta del av ett forskningsbaserat kartläggningsmaterial som de kan använda för att identifiera barn i risk för matematiska inlärningssvårigheter. Men även forskningsfältet generellt. Jag tänker att studien berör hur vi kan se på utvecklingen av färdigheter. Ofta ser man matematik som väldigt endimensionellt, men i det här kartläggningsmaterialet lyfter jag fram att man behöver titta på de olika delfärdigheterna inom matematiken, och på vilka områden en elev är stark eller svag och fokusera på stödet utgående från den informationen kartläggningen ger.

– Jag tänker också att beslutsfattare och rektorer har nytta av resultaten för att kunna sätta in det stöd som eleverna faktiskt behöver, och för att pedagogerna får möjlighet att jobba på det sätt som studien visar är ändamålsenligt. Det handlar inte om att kartlägga eller testa elever för att rangordna, utan för att få information för hur man ska planera sin undervisning. Det ska vara ett verktyg för lärare och för bedömningen för lärandet, inte av lärandet.

Åsa Lasson