Kameror i förskolan belyser barnens blick

Kameror i förskolan kan bidra till att stärka barnens perspektiv. Det menar Lena O Magnusson som utforskat vad som händer när treåringar får tillgång till kameror i förskolan.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat i många år som förskollärare, en verksamhet där vi vuxna ofta fotograferar barnen. Att det är vi pedagoger som fotograferar tas ofta för självklart. Men jag har länge funderat på vad som skulle kunna hända om barnen får möjlighet att använda kameran och ville utforska ämnet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om vad som händer när förskolebarn får tillgång till kameror. Avhandlingen bygger på studier från två förskolor där sammanlagt 25 treåringar fick fri tillgång till ett antal digitalkameror. Barnen har inte fått några instruktioner utan har fått använda kamerorna i princip hur de vill. Jag har förstås svarat när barnen ställt frågor om kameran. Jag har dels videofilmat barnen när de använder kamerorna, dels analyserat de stillbilder barnen tagit.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Tydligt är att kameran blir ett verktyg för barnen att upptäcka och synliggöra sin omvärld. Det kan handla om att fokusera på detaljer, som närbild på en sandkaka, men också genom att med kamerans display skärma av det som är utanför bilden. Det finns en videosekvens med en pojke som sitter och riktar kameran mot ett rönnbärsträd för att efter en stund resa sig upp och gå allt närmare trädet samtidigt som han fortsätter att titta på trädet genom kamerans display. Det är som han sugs in i en alltmer detaljerad bild av trädet.

– När barn får tillgång till kameror bryts också de vuxnas dominans över vad som dokumenteras och hur det görs. Inte minst eftersom barnen tar bilder på de vuxna. Barnens perspektiv i vardagen blir till exempel särskilt tydligt när ett barn ligger på skötbordet och riktar kameran mot den vuxna.

– Barnen fotograferar ofta varandra, många bilder visar sekvenser på skeenden som tillsammans skapar en berättelse av något de gör. Vad som framkommer är också att barnen har ett tydligt etiskt förhållningssätt och för det mesta är noga med att fråga varandra innan de tar bilder. Det gör däremot inte pedagogerna när det tar bilder av barnen. Barnen använder kameran på en rad olika sätt, inte bara som en kamera. De leker med den, bär runt på den, packar ned den i väskor.

– Sammantaget visar resultaten att barn kan tillföra sina perspektiv och estetiska uttryck till den dokumentation som pågår i förskolan.

Vad överraskade dig?

– Barnens stora intresse för de estetiska aspekterna. Flera videosekvenser och fotografier som barnen tagit visar hur de fokuserar och upptäcker just estetiska aspekter i omvärlden. Men också hur de genom att ta sekvenser av bilder ser och upptäcker världen genom kameran.

Vem har nytta av dina resultat?

– Självklart förskolan och pedagogerna där, jag hoppas att avhandlingen kan bidra till tankar om hur kameran kan stärka barnens perspektiv och visa på intressen som vuxna ännu inte känner till i förskolans vardagspraktik.

Susanne Sawander