IUP som verktyg i lärares praktik

Arbetet med individuella utvecklingsplaner fungerar bäst om lärare får arbeta med dem utifrån lokala förutsättningar och använder dem i det formativa bedömningsarbetet, visar Åsa Hirsh i sin avhandling. Hon har också funnit skillnader mellan hur läraren skriver om flickor och pojkar, där pojkarnas mål oftare är kopplade till deras personlighet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har själv arbetat som lärare i 15 år och har alltid varit intresserad av bedömningsfrågor. Vid IUP-reformen 2006 upplevde jag att lärare uppfattade syftet väldigt olika och hade olika syn på om IUP ”bara” var ett dokument eller om det var kopplat till praktiken. När jag började som doktorand 2009 tyckte jag att det dubbla syftet som IUP då hade fått, med det formativa och summativa, utgjorde en spännande del av lärares bedömningspraktik.

– Dessutom har IUP varit ett stort samtalsämne sedan 2008 och det talas ofta i negativa termer där det beskrivs som något som tar tid från lärarens egentliga uppdrag. Det är ett resonemang som fascinerar mig och jag har svårt att förstå hur man kan kalla dokumentation av elevernas kunskaper för administration. Jag var nyfiken på vilka uppfattningar som ligger bakom sådana uttalanden.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande handlar det om IUP som ett verktyg i lärares praktik, ett verktyg som ska fylla flera olika syften och funktioner. Dessutom är det både ett dokument och ett sätt att arbeta och tänka. Det är en sammanläggningsavhandling som består av fyra delstudier och en sammanfattande kappa. Dels har jag intervjuat lärare om deras kontinuerliga arbete med IUP, och vilka möjligheter och svårigheter de ser i detta arbete och dels har jag studerat 379 insamlade IUP-dokument.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett viktigt resultat är att det finns en könsbunden skillnad mellan hur lärarna skriver om sina elever i de individuella utvecklingsplanerna. Jag har studerat den framåtsyftande delen och de mål och strategier som finns där. Ungefär en tredjedel av målen har att göra med elevens personlighet, attityd och inställning till skolarbetet, vilket jag kallar varandemål. Det finns en tendens att varandemål ges i betydligt högre utsträckning till pojkar än till flickor. I vissa fall får eleverna enbart varandemål och det är i stort sett bara pojkar som får det. Sådana mönster kanske vi inte är riktigt medvetna om i praktiken och det behöver synliggöras. I de mål som handlar om lärande i skolans olika ämnen ser man inte alls en sådan skillnad, de är mer jämnt fördelade.

– Ett annat viktigt resultat var att det de uppfattade som det huvudsakliga syftet med IUP i hög grad blev avgörande för deras sätt att arbeta kontinuerligt. Arbetet med IUP tycks fungera bäst när lärare och skolledare utvecklar det efter lokala förutsättningar. Vissa lärare beskriver att de åläggs att arbeta med ett verktyg som är inköpt från ett företag, med väldigt små möjligheter att anpassa det utifrån lokala behov. Man behöver se lärare som professionella nog att hantera den här typen av arbete, annars finns risken att det blir mer och mer detaljstyrt uppifrån. Att dokumentera elevers kunskaper är en självklar och viktig del av lärarjobbet och diskussionen bör snarast handla om hur vi kan göra det på ett sätt som kan rymmas inom uppdraget tidsmässigt.

– Det har också visat sig att lärarnas syn på IUP påverkar hur de sedan arbetar med dem. Om man ser det som ett extra betyg och som ren information som man lämnar över till elever och föräldrar finns det inte så mycket kontinuerligt arbete med den. De lärare som ser att den fyller en formativ funktion, som en ledstjärna i arbetsprocessen, beskriver en större koppling mellan dokument och praktik.

Vad överraskade dig?

– Att en så pass stor del av elevernas mål och strategier i dokumenten handlade om varandeaspekter. Jag trodde inte att fördelningen mellan könen skulle vara så iögonfallande. Sedan blev jag lite förvånad att synen på IUP var så nyanserad bland de lärare jag intervjuade. I den allmänna debatten talas det mycket i negativa termer, som om dokumentationen var något ont. Ingen av dem jag intervjuade skulle sluta att dokumentera även om de formella kraven försvann.

Vem har nytta av dina resultat?

– Eftersom att så stor del av avhandlingen handlar om att IUP formas i brytpunkten mellan nationell, kommunal och skolnivå och marknaden, tycker jag att resultaten är intressanta för alla de nivåerna – alltså styrande politiker på nationell och kommunal nivå, tjänstemän, skolledare och lärare. Även företag om de skulle vilja.

Annelie Drewsen