Intresset för litteracitet stort hos de allra yngsta

Hur blev du intresserad av ämnet?

Ja, det började väl egentligen med att jag blev tillfrågad om jag ville delta i ett projekt tillsammans med Monica Axelsson och Carina Fast, där vi skulle undersöka förskolebarns literacyutveckling. Dessutom hade jag som lärare och lärarutbildare haft undervisning om barn, bilderböcker och språkutveckling. Efterhand blev det tydligt för mig att jag ville gå vidare inom detta och ägna uppmärksamheten och min forskning åt vad de yngsta barnen i förskolan ägnade sig åt som kunde knyta an till området literacy. Det var dessutom spännande eftersom det här var ett område som man varken pratat eller forskat om tidigare.

Vad handlar avhandlingen om?

Den handlar om de yngsta barnen, 1,5-3 år, och vad de håller på med i förskolan när det gäller skriftbaserade aktiviteter. Begreppet som jag valt, litteracitet, är en slags försvenskning av det engelska literacy, men litteracitet är ett bredare begrepp som inte bara berör läsning och skrivning, utan där också tecken, bilder, tal och berättande ingår. Genom att videofilma barnen när de använder material som har en skriftspråklig bas har jag fått ett rikt material som jag sedan analyserat. Även sånger har ingått i detta eftersom de också kan tecknas i form av skrift.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

Jag har sett att barnen dagligen är väldigt upptagna av litteracitet i förskolan. Att de, med utgångspunkt från böcker och portfolios, berättar saker för varandra, både med ord och genom att peka. Ofta håller de igång på egen hand, utan hjälp från någon vuxen. Barnen säger själva att de läser, att jag berättar en saga eller att här står det Tilde. Och jag har därför valt att kalla det de gör för just läsa, skriva och berätta, vilket jag argumenterar för i avhandlingen.
Det har också blivit tydligt att barnen har en ganska klar uppfattning om vilka böcker de vill ha. Det rör sig ofta om böcker med ett något mer komplicerat innehåll, med längre texter och innehållsrika och intressanta bilder, som till exempel Alfons-böckerna.

Jag har också sett att barnen utvecklar en berättarkunskap och ett litteracitetmanifest när de läser sina böcker. Detta innebär att samtliga barn som är involverade i den här överenskommelsen gör på ungefär samma sätt. Ofta står de t.ex. på knä med boken uppställd på en soffa. Till en början är barnen ganska tysta men snart kommer ett kollektivt berättande och pekande igång, och barn som ansluter bereds plats i gruppen. I detta sammanhang har jag också sett att barnens bläddrande är en viktig process för deras läsande och skrivande.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

Ja, att barnen har ett så seriöst intresse för litteracitet förvånade mig, och att det upptar en så stor del av deras vardag i förskolan. Dessutom har jag, genom att jag haft möjlighet att studera barnen på nära håll och lyssna på vad de säger, sett att barnen har litteracitetbegreppen väldigt klara för sig. De uttrycker själva att de läser, skriver eller berättar. Det är viktigt att vi uppmärksammas på detta och vidgar begreppet språkutveckling till att omfatta mer än just bara språkutveckling. Detta synsätt knyter dessutom väl an till läroplanens mål att barnen ska utveckla sitt intresse för skriftspråket och även utveckla förståelsen av symboler och deras kommunikativa funktioner

Vem har nytta av dina resultat?

Jag hoppas att min avhandling kan vara ett led i att få forskningen att breddas när det gäller de yngsta barnen. Vi säger ofta att barnen är kompetenta, men på vilket sätt är de det, och hur kan vi studera det? Men naturligtvis kan också förskollärarna som finns bland barnen dagligen ha glädje av den. De känner säkert igen mycket av det som jag beskriver, men får genom avhandlingen begrepp på det som barnen gör när de som riktigt små bläddrar och läser i böcker, och ett stöd i det arbetet.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

Jag hoppas att lärarna ute i förskolan kan rikta sin uppmärksamhet mot det bredare begrepp som litteracitet utgör, och inte bara på språkutvecklingen. Att lärarna följer barnen och uppmuntrar dem när de visar intresse för böcker, berättande och bläddrande. Ännu mer än de gör i dag.