Inkluderande arbetssätt vinner på samarbetande samtal

Ett mångprofessionellt samarbete för en inkluderande skola fungerar bäst när specialpedagog och klasslärare möts i samtal där båda är givare och tagare. Det är ett av resultaten i Christel Sundqvists forskning om specialpedagogisk handledning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Som specialpedagog var jag intresserad av alternativa arbetssätt i skolan som främjar inkluderande undervisning. I Finland får många elever undervisning utanför klassrumsgemenskapen. På grund av det stora antalet elever som får undervisning utanför klassgemenskapen är undervisning som främjar ett inkluderande arbetssätt omdiskuterad. Handledning till klasslärare är ett sätt att främja specialpedagogisk undervisning i klassrumsgemenskapen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Hur handledning i specialpedagogisk kontext kan förstås och utvecklas utifrån speciallärares och klasslärares beskrivning av arbetsformen. Jag har intervjuat speciallärare och klasslärare om hur specialpedagogisk handledning kan förstås och utvecklas till en fungerande samarbetsform. Det har tidigare varit ett sparsamt sätt att samarbeta i Finland.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Huvudresultatet visar att handledning kan genomföras som tre olika typer av samtal. Det vanligaste är konsultativa samtal där specialläraren ger konkreta råd, vilket är ett betrott sätt. Den andra typen är det reflekterande samtalet. Det är inte vanligt i Svenskfinland. Det finns inte tid och intresse för det. Speciallärare vill dela med sig av den kunskap de har om pedagogiska konsekvenser vid olika typer av inlärningssvårigheter, snarare än att föra djupa reflekterande samtal.

– Den tredje typen av samtal har utvecklingspotential, nämligen det samarbetande samtalet. Det är inte bara speciallärare som ska handleda klassläraren. Båda har kunskap och ska handleda varandra för att kunna utveckla inkluderande arbetssätt på klassnivå. När båda är givare och tagare stiger mandatet för att genomföra handledande samtal. Fokus går från individ till kontext och det blir lättare att hitta undervisningslösningar som fungerar i klassen. Det viktiga är att fortsätta värna om specialpedagogisk kunskap i utbildningen, vilket ger specialläraren mandat för att handleda samtidigt som klasslärarens kunskap är viktig när man ska utveckla inkluderande undervisning.

Vad överraskade dig?

– Att reflekterande samtal hade så liten plats. Det finns ingen stor tilltro till detta i en finlandssvensk kontext. I rikssvenskan, däremot, betonas vikten av att bygga upp i reflekterande samtal. Överraskande var också insikten om att lärare ska handleda varandra, snarare än att specialläraren ska handleda klassläraren.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag arbetar själv inom speciallärarutbildningen och resultaten är till stor nytta inom lärarutbildningen. Vi behöver lärare med olika kunskap för en inkluderande skola samtidigt som lärarstuderande behöver få möjlighet att öva sig på att samarbeta. Även skolledare och lärare på fältet har nytta av avhandlingen, och både läsare i Finland och Sverige. Min avhandling visar delvis på andra resultat än motsvarande forskning i Sverige.

Gunilla Nordin