Informell ton präglar digital diskussion på förskollärarutbildning

Synen på lärande som samlärande präglar samtalstonen mellan lärare och studenter. Det visar Fredrik Hanell som forskat om hur digitala redskap används i förskollärarutbildningen.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad bibliotekarie och har främst arbetat som skolbibliotekarie. Mina första år i yrket, 2005-2010, sammanföll med att digitala redskap i allt större utsträckning började användas i undervisningen. Det här medförde nya utmaningar för lärarkåren, bland annat kring källkritik. Det fick mig att bli intresserad av synen på, och användningen av, digitala redskap bland lärarstudenter.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur och till vad lärarstudenter och lärare vid förskollärarutbildningen använder digitala redskap. Jag har fokuserat på en Facebookgrupp som användes av både lärare och studenter men har även tittat på andra digitala redskap som exempelvis bloggar. I studien ingår däremot inte lärplattformar som användes vid utbildningen. Vidare har jag intervjuat både lärare och studenter samt genom observationer följt ett antal studenter på lärosätet i syfte att se hur de konkret anpassade användningen av redskapen till sin studievardag. Totalt ingår cirka 250 studenter i studien.
Avhandlingen innehåller även en analys av hur nationella policydokument skriver fram behovet av digital kompetens för blivande lärare.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att den informella ton med smileys och liknande som präglar Facebook överlag och som man normalt inte kopplar ihop med högre utbildning återfinns i den Facebookgrupp som jag studerat. Det här hänger samman med synen på lärande vid förskollärarutbildningen. Vid utbildningen finns en etablerad, om än inte fullständigt accepterad, idé om lärande som något som sker i mötet med andra – samlärande – och att lärande gärna kan ske på ett lekfullt sätt. Idén om samlärande avspeglas i flera av lärarnas och studenternas samtal och diskussioner i Facebookgruppen. Men det här skapar också vissa utmaningar. Ett exempel är när en student lägger ut ett aprilskämt om att deras utbildning ska läggas ned. Här hakar en lärare på, deltar i skämtandet och skriver att tyvärr måste studenterna fortsätta sin utbildning på ett annat lärosäte. Vissa studenter uppfattar att det är ett skämt, men andra blir genuint oroliga och förvirrade. Kort sagt, det finns olika sätt att se på hur Facebookgruppen ska användas: en mer pragmatisk hållning, enligt vilken konversationer bör ha en tydlig koppling till innehållet i kursen och lärarutbildningen, eller utifrån idén om samlärande där byggandet av relationer och en mer informell ton värderas högt. Detta får konsekvenser för hur information delas i gruppen och hur konversationer tolkas.

– Parallellt med idén om samlärande rör sig studenterna mellan olika identitetspositioner när de interagerar i Facebookgruppen – utifrån ett diskussionsorienterat, målinriktat eller kundorienterat perspektiv. Enligt det kundorienterade perspektivet ser studenten utbildningen som en vara och sig själv som kund, och Facebookgruppen är därmed ett forum för att föra fram protester eller missnöje som rör utbildningen. Studenter som intar identitetspositionen diskussionsorienterad student uppfattar gruppen som ett sätt att vidga vyerna genom till exempel öppna diskussioner. Den målinriktade studenten använder Facebookgruppen som ett praktiskt kollaborativt hjälpmedel, lite som en ”anslagstavla” i syfte att underlätta studierna.

– I de nationella policydokumenten skrivs digital kompetens fram utifrån ett ekonomiskt perspektiv – digital kompetens ska framför allt skapa konkurrenskraft både hos individer och på nationell nivå. Det här synsättet är svårförenligt med den djupt rotade synen på lärande som samlärande som präglar förskollärarutbildningen.

Vad överraskade dig?

– Hur betydelsefull synen på lärande är för hur och till vad digitala redskap används i högre utbildning, i det här fallet förskollärarutbildningen. Idén om samlärande präglar till stor del hur de här studenterna och lärarna diskuterar och uttrycker sig men också deras syn på sig själva. Det är intressant hur synen på samlärande, som har långa historiska rötter inom förskolläraryrket, också präglar användningen av digitala redskap som är ett relativt nytt inslag.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare, speciellt de som undervisar på lärar- och förskollärarutbildningen, samt studenter och forskare. Därutöver bibliotekarier, lärare och andra yrkesgrupper som arbetar med frågor kopplade till medie- och informationskunnighet. Jag tror att även policyförfattare kan ha nytta av att reflektera över kopplingen mellan policy och praktik.

Susanne Sawander