Indisk skola ger annan syn på sekulär religionsundervisning

Att skolan är sekulär betyder i den indiska skolkontexten lika respekt för alla religioner. Att jämföra med det svenska synsättet där sekulär mer handlar om att ta avstånd från religion. Kristian Niemi har forskat om hur religion hanteras i den indiska skolan och vad den svenska skolan kan lära av det.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är gymnasielärare i religion och filosofi i grunden och intresset väcktes när jag under lärarutbildningen fick möjlighet att studera vid det center som Karlstads universitet har i Indien. Så småningom kom jag att bli samordnare för universitetets studiecenter i Indien.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den består av tre delar varav den första handlar om hur religion hanteras i den indiska skolan, vad menas med religion och hur ser undervisningen ut? Skolan i Indien är precis som här i Sverige, på det stora hela icke-konfessionell. Liksom i Sverige finns det även konfessionella skolor i Indien, men fokus för studien har varit de sekulära skolorna. Vidare har jag utvecklat en modell, en form av spegling, för att jämföra undervisning i religion i Indien och Sverige. I den tredje delen undersöks hur religionsundervisningen i den svenska skolan ser ut i speglingen av den indiska motsvarigheten. Vad särskiljer det svenska och vad kan den svenska skolan möjligen lära av den indiska skolan på det här området?

– Utöver analyser av policydokument som lagstiftning och styrdokument, bygger avhandlingen på fältstudier i elva olika indiska skolor motsvarande årskurs 6. Intervjuer med 27 lärare samt skolobservationer genom ”skuggning” av fyra lärare under hela skoldagar för att få syn på var och när religion som ämne tar form i den indiska skolan både i och utanför regelrätta undervisningssituationer.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att skolan är sekulär betyder i den indiska skolkontexten lika respekt för alla religioner. Att jämföra med det svenska synsättet där sekulär mer handlar om att ta avstånd från religion. Vidare förstår man ”religion” på annorlunda sätt i de två sammanhangen. I det indiska skolsystemet finns inte skolämnet religion och lärarna är tydliga med att de inte får undervisa i religion. Med det förstår de snarare att de inte får undervisa i ”dharma”, religiösa plikter (”religion” är ju ett importerat ord). Däremot finns ett ämne som heter ”Peace” – fred – där ett av läromålen är att eleverna ska fira alla religioners högtider. Här tydliggörs tanken om att skapa respekt för alla religioner och att det görs genom göranden, handlingar. Det här rimmar väl med den indiska förståelsen av vad religion är. Till skillnad från det svenska, där man med ”religion” snarare tänker på trosföreställningar.

– Speglingen mellan de båda länderna visar att religionsundervisningen i Sverige sker utifrån kristna premisser och perspektiv, något som tidigare forskning också visar. Undervisning om de olika världsreligionerna sker som om de alla vore ”religioner” på samma sätt som vad lutherdomen är, samma prioriteter och strukturer. Men så är det inte, de är mycket olika.

– I avhandlingen diskuterar jag vad svenska religionsundervisningen skulle kunna lära av den indiska skolan. Ett av spåren är att i högre utsträckning utgå från vad en religion innebär för den stora majoriteten, inte den religiösa eliten. Vad innebär det att vara exempelvis buddhist för helt vanliga människor, istället för att fokusera på den lilla minoritet som lever som buddhistiska munkar? Levd religion istället för världsreligionsparadigmet. Jag menar att den indiska skolan och dess synsätt kan bidra till reflektioner kring den svenska religionsundervisning och öppna för frågeställningar som vad sekulär undervisning kan betyda – respekt eller avstånd?

Vad överraskade dig?

– Hela det indiska synsättet på ämnet överraskade. I Indien är religion en naturlig del av samhället, det finns en frispråkighet kring ämnet som till en början överraskar. Å andra sidan blir det tydligt hur vi i Sverige ofta tassar kring frågor som rör religion. Kanske vi inte behöver vara så rädda för att ta i det religiösa? Jag slogs också av hur udda svensk religionsundervisning är i en bredare internationell jämförelse. I Sverige är exempelvis religionsundervisning obligatorisk och lika för alla. Självklart för oss kanske men jämfört med andra skolsystem sticker Sverige ut.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare i både Sverige och Indien, jag hoppas att resultaten kan inspirera till reflektioner kring den egna undervisningen. Forskare i såväl ämnesdidaktik och religionsdidaktik i allmänhet som andra intresserade av jämförelser mellan kulturella gränser. Metoden om spegling kan användas av alla, både forskare och praktiserande.

Susanne Sawander