Idrottens villkor styr på riksidrottsgymnasier

Idrottens villkor dominerar på riksidrottsgymnasierna. Lärarna i ämnet specialidrott har ofta en gedigen idrottskarriär bakom sig men flertalet saknar lärarutbildning. Ändå ska de sätta betyg och tolka kursplaner. Det visar Marie Hedberg som skrivit en avhandling i ämnet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har själv en bakgrund som elitidrottare inom golf och har också gått på riksidrottsgymnasium. Utifrån de erfarenheterna har jag funderat en hel del kring ledarskap och dess betydelse för talangutveckling. Idag finns 51 riksidrottsgymnasier inom 31 olika idrotter som ger elitsatsande ungdomar möjlighet att kombinera sina gymnasiestudier med idrott. Totalt studerar här cirka 1200 elever.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om dilemmat för lärarna i ämnet specialidrott på riksidrottsgymnasierna som både ska axla rollen som både tränare och lärare. Som tränare är de i regel oehört kompetenta men de är sällan eller aldrig utbildade lärare. Jag har intervjuat lärare i specialidrott och rektorer på fyra riksidrottsgymnasier och frågat dem hur de förhåller sig till dessa dubbla roller.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att skolans styrda och reglerade villkor krockar med idrottens normer på riksidrottsgymnasier. De flesta lärarna i specialidrott har en bred erfarenhet och gedigen idrottskarriär bakom sig och det är också från idrotten, i synnerhet elitidrotten, som de hämtar sina värderingar. Men flertalet saknar lärarutbildning. Ändå ska de liksom alla andra lärare förhålla sig till läroplan, kursplaner och sätta betyg. Men min studie visar att innehållet i undervisningen inte nödvändigtvis utgår från kursplanerna, utan fokus ligger på att utveckla elevernas förutsättningar för viktiga tävlingar. Betyg i specialidrott sätts också ofta utifrån elevernas prestationer på tävlingar snarare än utifrån skolans föreskrivna kunskapskrav. Både lärare i specialidrott och rektorer förhåller sig ganska oreflekterat till detta, de flesta menar att tränarna har den kompetens de behöver. De värderar heller inte kompetensutveckling särskilt högt och jag fann också få tränare som hade vidareutbildat sig.

Vad överraskade dig?

– Det var slående var hur stor frihet tränarna hade att lägga upp undervisningen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Riksidrottsförbundet och Skolverket hoppas jag. Men även rektorer och skolledning på riksidrottsgymnasierna. Det finns all anledning att titta på hur höjda kompetenskrav kan ge lärarna i specialidrott bättre förutsättningar att arbeta både som lärare och tränare.

Susanne Sawander