Icke-troende norm styr ämnet religionskunskap

Den sekulariserade diskursen är starkt dominerande i ämnet religionskunskap på gymnasiet. Här skapas ofta ett ”vi” och ”de” samtidigt som det sitter troende elever i klassrummet. Men de är ofta väldigt tysta, visar Karin Kittelmann Flensner i sin avhandling.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har i många år arbetat som gymnasielärare i ämnena religionskunskap, samhällskunskap och historia. Att använda elevernas förförståelse är ju självklart i alla ämnen, men i religionskunskap kan det skapa ett dilemma då troende elever kan uppleva att de utses som ett slags representant för sin tro, vare sig de vill eller inte.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en klassrumsstudie med ämnesdidaktiskt fokus där jag undersökt hur man talar om religion och livsåskådning i ämnet religionskunskap i gymnasiet. Jag har spelat in ljud från 125 lektioner i 24 olika klasser på tre olika gymnasier.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att den sekulariserade diskursen är väldigt stark i ämnet, mycket starkare än jag förväntat mig. Sättet att tala om religion och livsåskådning utgår från en icke-troende norm. Att vara religiös är något som ”man var förr” men att ”vi nu vet bättre”. Det skämtas ganska grovt om troende utifrån att de helt enkelt är konstiga och ointelligenta. Därmed skapas också ett tydligt ”vi” och ”de” och det blir svårt att förstå vad tro kan betyda för människor med en annan bakgrund än en sekulär svensk. Detta sker samtidigt som det sitter troende elever i klassrummet, allt från kristna, muslimer, buddhister och Jehovas vittnen.

– Resultatet är att dessa elever ofta blir väldigt tysta. I de flesta fall läggs undervisning upp kronologiskt med fokus på en religion i taget. I de klasser där läraren lagt upp undervisningen utifrån teman, exempelvis ritualer, myter och begrepp såsom tro och helighet skapades ett större utrymme för eleverna att relatera till sig själva och troende människor inom olika religiösa traditioner utifrån ett livsåskådningsperspektiv.

Vad överraskade dig?

– Att den sekularistiska diskursen var så oerhört dominerande. Och samtidigt som det slogs fast att Sverige är världens mest sekulariserade land kunde Sverige under samma lektion beskrivas som ett kristet land, men då handlade det mer om historia och traditioner, inte så mycket om trosföreställningar. Det handlade också om att skapa en svenskhet i relation till islam som i de diskussionerna talades om som ”osvenskt”. Förvånande var också skillnaden i undervisning och därmed möjligheterna för lärande mellan yrkesprogram och studieförberedande program.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att det kan hjälpa lärare att reflektera över hur de lägger upp sin undervisning och hur det talas om religion och livsåskådning och om människor som är del av olika religiösa traditioner i klassrummen.

Susanne Sawander