Hur vi tänker och pratar om musikämnet påverkar lärare och elever

Fakta

Karin Bohman

Bor i Uppsala
Född år 1983

Disputerade 2024-03-22
vid Umeå universitet

Avhandling

Musikundervisning. Diskursiv konstruktion och legitimering av teori och praktik i en svensk gymnasieskola

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Jag har hållit på med musik sedan jag var liten och mitt huvudinstrument är fiol. Jag började spela klassisk musik men har också spelat en del folkmusik. Det här med teori och praktik och vad det innebär i olika kontexter, särskilt i en utbildningskontext, har följt mig från när jag var liten och genom alla utbildningar.

Vad handlar avhandlingen om?

− Jag har tittat på hur musik och musikteori som ämnen konstrueras och legitimeras på gymnasieskolans estetiska program med inriktning musik, och vad det innebär för konstruktionen av lärare och elever. Med ”legitimeras” menar jag i det här sammanhanget att det exempelvis måste förklaras varför en viss aktivitet genomförs i klassrummet.

− Jag har också undersökt vilka diskurser, eller vilka diskursivt konstruerade uppfattningar, som framträder i ämnena. Om man ser ämnen som diskursiva rum, så kan vi tänka att vi exempelvis har ett ensemblerum eller ett musikteoriklassrum. Det finns egentligen inget som säger att det måste se ut på ett visst sätt. Men diskursen om ämnet innebär att du sitter vid ett bord med papper och penna när du ska ha musikteori. Den här diskurskonstruerade uppfattningen gör någonting med oss som lärare och elever.

− Jag har varit ute i två omgångar på en skola och gjort observationer och intervjuer med lärare och elever. Jag har undersökt ensembleundervisning och gehörs- och musikteoriundervisning på gymnasiet.

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Att det vi uppfattar som ämnena inverkar på ämnena. Man kan säga att det blir lite av en rundgång och att diskurserna reproduceras. Jag har kunnat se att musik som ämne och ensemble som kurs inte behöver legitimeras i klassrummet. En aktivitet som avviker från aktiviteten ensemblespel, som lyssning, legitimeras genom att den är till nytta för den mer frekvent förekommande aktiviteten ensemblespel. Men musikteori som ämne behöver hela tiden legitimeras i förhållande till musikkursen. Så man kan se det som att den ena kursen tillför den andra lite, och den ena behöver legitimeras mer än den andra. När det gäller musikteori legitimeras hela kursen genom att den är bra för egenskaper som har med ensemblespel och musicerande att göra. Det här förklaras och visas på ett utförligt och nyanserat sätt i avhandlingen.

− Jag har också hittat fyra nyckeldiskurser som handlar om hur man balanserar olika delar i ämnena. Vad som skiljer dem åt och vad som är likt. Det är viktigt att vara medveten om att vi är medskapare i de här diskurserna. Som lärare eller lärarutbildare behöver man vara medveten om sin egen roll i sammanhanget och hur vi tänker och pratar om ämnet, eftersom det skapar ämnet. Vad sänder det exempelvis för signaler när man säger att någonting är självklart, och vad är det egentligen som vi tar för självklart i de olika ämnena?

Musikteori som ämne behöver hela tiden legitimeras i förhållande till musikkursen. Det var spännande att se att musiken eller ensemblespelet aldrig behövde legitimeras, eftersom det är ett så självklart nav i undervisningen.

Karin Bohman

Vad överraskade dig?

− Det var spännande att se att musiken eller ensemblespelet aldrig behövde legitimeras, eftersom det är ett så självklart nav i undervisningen på hela programmet. Däremot behöver aktiviteter som inte direkt relaterar till den fysiska aktiviteten att spela legitimeras i klassrummet, som till exempel att göra en aktivitet som enbart handlar om att lyssna i ensemblespel. Den aktiviteten behöver legitimeras i förhållande till att spela, precis som musikteorin behöver legitimeras i förhållande till musikämnet.

Vem har nytta av dina resultat?

− Jag hoppas att de kan vara till nytta både för lärare, elever och musikundervisning och musikutbildningen generellt.