Hur dansen fick en plats i skolan
Med en övertygelse om att ge dansen en plats i skolan drev ett antal starka kvinnor i mitten av förra seklet fram danspedagogutbildningen i Sverige. Britt-Marie Styrkes avhandling, Utbildare i dans: perspektiv på formeringen av en pedagogutbildning 1939-1965 belyser ett ämne som fortfarande kämpar för erkännande.
Född 1952
i Umeå
Disputerade
2010-04-23
vid Umeå universitet med avhandlingen:
Utbildare i dans: perspektiv på formeringen av en pedagogutbildning 1939-1965
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Som danspedagog ligger förstås ämnet nära till hands. Det idéhistoriska intresset vaknade när det estetiska programmet inrättades 1993 med kultur- och idéhistoria som ett obligatoriskt ämne. Då blev det tydligt att det inte fanns så mycket kompetens inom det ämnet. Jag började vidareutbilda mig inom idéhistoria, vilket ledde vidare till forskning.
Vad handlar avhandlingen om?
– Om framväxten av en svensk danspedagogutbildning. Jag har undersökt perioden 1939 till 1965 och studerat vilka estetiska ideal och pedagogiska förhållningssätt som lyftes fram under den här tiden. Genom protokoll och annat arkivmaterial, bland annat om yrkesföreningen Svenska Danspedagogförbundet, Balettakademin, belyser studien en process som ledde fram till etableringen av en utbildning i mitten på 60-talet.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– En tendens var till exempel att det var ett antal starka kvinnor under den här perioden som arbetade för dansens erkännande och status. Det gällde inte minst i förhållande till skolan där intresset för danskonst som kunskapsområde var svalt. Detta till skillnad mot exempelvis musik och gymnastik. Tydligt är också att dansen ur ett nationellt perspektiv var ett smalt område samtidigt som de få aktiva arbetade på en internationaliserad scen.
Hittade du något som förvånade dig?
– Förvånande var att framväxten av en utbildning följde en mer generell professionaliseringsprocess. Från att man bildade ett förbund 1939 och arbetade för att etablera yrket till att man som lärarkollektiv i början av 60-talet gick in i ett fackförbund och därmed fick ökad legitimitet och stöd i arbetet för en utbildning. Jag fascinerades av styrkan hos de kvinnliga pionjärerna.
Vem har nytta av dina resultat?
– I första hand dansområdet där det saknas en bred historisk forskning som kan ge perspektiv på dagens utveckling. Men ämnet borde även kunna intressera de som arbetar med skol- och utbildningsfrågor. Det pågår en spännande utveckling vad gäller dans i skolan. Dansen har medvind i dag även om utgångsläget fortfarande är svagt.