Hur bedöms karaktärsämnena på yrkesprogrammen?

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Mitt intresse väcktes dels av en konkret fråga från eleverna varför de ofta bara fick betyget G i karaktärsämnena. Men även genom mitt eget arbete med kvalitetssäkring där jag såg samma sak som eleverna när det gällde hur betygsnivån låg i karaktärsämnena. Jag frågade mig varför det förhöll sig så här. Varför eleverna inte nådde högre eftersom det var de här ämnena som eleverna verkligen ville lära sig och där motivationen borde finnas?

Vad handlar avhandlingen om?

– Om bedömning av elevernas kunnande i karaktärsämnena på Hotell- och restaurangprogrammet. I avhandlingen har jag dels intervjuat karaktärsämneslärare om hur de bedömer eleverna. Jag har också videofilmat eleverna när de arbetar praktiskt. Filmerna har jag sedan visat för både undervisande lärare och andra karaktärsämneslärare, och de har fått reflektera över vad eleverna gör och hur de bedömer detta. På så sätt har jag fått veta vad lärarna säger att de bedömer i karaktärsämnena, och hur de värderar detta vad.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Jag har sett att bedömning är en mycket komplex handling som kräver ett stort kunnande. Min bild är att yrkeslärarnas bedömning grundar sig på deras yrkeskulturella kunskaper. De har en ganska gemensam syn på vad de bedömer och hur de värderar elevens kunnande, vilket är positivt. De gör sin bedömning utifrån vad de vet förväntas av eleverna ute i verkligheten och vad de måste kunna i praktiken. Ser man detta i ett större perspektiv och jämför mina resultat med de nationella kriterierna, vilket jag inte gör i min avhandling, så kan man dra slutsatsen att lärarna ofta kräver mer av eleverna än de uppställda kriterierna. Detta innebär att eleverna måste kunna mer för att få G än vad kriterierna egentligen kräver. En viktig del i avhandlingen är det system som erbjuds lärarna för att diskuterar bedömningen av elevernas kunnande. Jag beskriver två huvudbegreppssystem som de kan utgå från och förhålla sig till, och två andra som är knutna till dessa. Det ena kallar jag nyckelkvalifikationer som berör begreppen självständighet, planeringsförmåga, problemlösningsförmåga, samarbete, kundkontakt, kommunikation och initiativkraft. Det andra huvudbegreppssystemet kallar jag specifika yrkeskunskaper och de handlar om förståelse för yrkesområdet, handlag i arbetsteknik och metodkunskap, hygien, arbetsredskap, förmåga att se helheten och handla simultant.Med det här systemet som grund kan lärarna fundera över vad begreppen har för kännetecken och hur de värderar dem. De andra begreppssystemen är kunskapsformeroch kunnandenivåer som också är nödvändiga för lärarnas bedömning av elevernas kunnande.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Ja, att nyckelkvalifikationerna har så stort utslag i lärarnas bedömning av karaktärsämnena. Jag trodde att det låg större fokus på yrkeskunnande, men så verkar det inte vara. Yrkeslärarna har en väldigt speciell arbetssituation, där de samtidigt som de undervisar ska bedriva en restaurangverksamhet med outbildad personal. Det är då lätt att fokusera på produktion i stället för att identifiera kännetecken för kunnande. Därför är det viktigt för lärarna att hitta en balans så att de kan göra en adekvat bedömning så att båda huvudbegreppssystem kommer till sin rätta.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla mina yrkeslärarkollegor, oavsett vilket program de undervisar på. Men också rektorer och de som ska skriva nya nationella kriterier för yrkesutbildningarna.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– De kan hjälpa lärarna att fokusera på diskussioner om hur de bedömer eleverna. Jag erbjuder ett begreppssystem som de kan diskutera utifrån för att skapa en gemensam förståelse för och samsyn i bedömning av kunnande i karaktärsämnen. Sedan måste lärarna tillföra sina egna erfarenheter till detta system så att det kan utvecklas och förfinas.