Högskolestudenter med Asperger syndrom behöver stöd i sin vardag

Hur fungerar det pedagogiska stödet för studenter med Asperger syndrom? I många fall inte alls, visar Ann Simmeborn Fleischer i sin avhandling. Kommunikationen mellan studenter och samordnare behöver förbättras och stödet utvidgas.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag utvärderade tidigare ett EU-projekt, ISA, vars mål var att hjälpa ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att komma ut i arbete eller till högre studier. Jag märkte att kommunikationen inte fungerade och därför blev det svårt att ge rätt stöd. Det jag också såg var att många personer med Aspberger syndrom eventuellt skulle klara sig i högre studier och blev nyfiken på hur stöd fungerade där.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag ville undersöka hur det pedagogiska stödet fungerade på högskolan. Jag ville se vilka strategier studenter med Asperger syndrom som fått pedagogiskt stöd använt sig av, för att få ett fungerande stöd. Det värsta var att jag hittade inga fungerande strategier, de flesta klarade nämligen inte sina studier.

– Utifrån studentintervjuer såg jag att dessa studenter även behöver stöd i vardagen. Studenterna berättade att det hade svårt med allt från att välja vilken mat de skulle laga till att tvätta och få ro att sova. Så jag skapade begreppet studievardag, eftersom det inte är möjligt att sära på studier och vardag, de påverkar varandra.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att samordnare för studenter med funktionshinder behöver mer kunskap om personer med Asperger syndrom. De behöver samarbeta mer med bland annat LSS-handläggare för att kunna hjälpa studenter till en fungerande vardag. Det pedagogiska stödet är valfritt och studenter ska själva begära hjälp och definiera sina behov, något som de har svårt för eftersom de har kognitiva funktionsnedsättningar. Det kan lätt bli till ett moment 22.

– Dessutom drar man sig för att be om hjälp eftersom man gärna vill klara sig själv och ofta vill dölja sitt handikapp. Samordnarna kan behöva en manual för att kunna ställa mer tydliga och konkreta frågor, frågor som skapar igenkänning och ger exempel på svårigheter som är betecknande för dessa studenter.

Vad överraskade dig?

– Att jag som själv arbetat inom psykiatrin inte kunde föreställa mig hur svårt vardagslivet är för en person med Asperger syndrom. Det är så lätt att tänka att när man blir student är man vuxen och kan automatiskt sköta ett hushåll, men så är det inte. Det gäller ju för de flesta nya studenter men de hjälper varandra. Personer med Asperger syndrom är ofta ensamma. Dessutom har de svårt att formulera vad de behöver hjälp med.

Vem har nytta av dina resultat?

– I första hand direkt berörda studenter, samordnare och anhöriga, men jag har fått mycket respons från lärare och specialpedagoger på gymnasiet. Avhandling kan visa vilken typ av kommunikation som krävs för att nå personer med Asperger syndrom, exempelvis ställa mycket konkreta frågor. Som specialpedagog kan man tydligt förklara för eleven, att det jag gör nu är att ge dig stöd i exempelvis studieteknik. Då får eleven lättare syn på sina egna svårigheter och kan förhoppningsvis lättare be om rätt stöd. Det ger en känsla av kontroll, ökar självkänslan och därmed möjligheten till en bättre studievardag.

Hanna Nolin