Hitta språket för tyst kunnande i teaterämnet

Hur kan vi skapa ett språk för det praktiska kunnandet inom teaterämnet? Pernilla Ahlstrand har arbetat med modellen Learning study för att undersöka vad ”gestaltande förmåga” egentligen innebär.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Skolan rör sig ju mer och mer mot att behandla kunskap som mätbar, men inom de estetiska ämnena saknas delvis ett språk för vårt kunnande – mycket sitter i kroppen. För mig som jobbat som teaterlärare blev det tydligt när det gäller återkoppling, exempelvis vid ett utvecklingssamtal, när vi ska prata om vilket kunnande vi eftersträvar.

Vad handlar avhandlingen om?

– I läroplanen för gymnasieskolan 2011, Gy 11, pratar man om en gestaltande förmåga inom ämnet teater och jag ville undersöka innebörden av det. Jag har gjort det genom att arbeta med modellen Learning study som forskningsansats. Jag har jobbat tillsammans med lärarna i tre olika lärarlag, planerat lektioner, filmat undervisningen, analyserat och reviderat lektionsupplägget. Syftet har varit att hitta ett språk för den kunskap som finns i det praktiska lärandet, en kroppens kunskap.

– Jag har sett det som en möjlig väg att ”tvinga” lärare att börja prata om den tysta kunskapen de besitter och ser i elevernas gestaltningar. I teaterns värld är man van att tänka i långa processer, men jag har velat bryta ner arbetet i mindre delar. Då har jag använt mig av olika ”lärandeobjekt” för att vara så specifik som möjligt. Exempelvis: Vad innebär ”förmågan att bejaka varandra i en scenisk gestaltning”.

Vad är de viktigaste resultaten?

– Att man får syn på kunnandet genom de svårigheter det innebär att ta sig från en lägre nivå till en högre, något man inom learning study-modellen kallar för kritiska aspekter. När det gäller förmågan att bejaka varandra krävs det såväl ett eget ”driv” som att kunna lyssna in den andra. En ”dubbelhet” där man lyssnar in med hela sin kropp. Om man får syn på dessa kritiska aspekter kan man jobba mer med övergångarna, exempelvis att träna det där med att pausa sitt ”eget driv” och ge plats för den andra. Dessa kategorier, ”driv” och ”dubbelhet” är ett sätt att sätta ord på det specifika kunnandet.

Vad överraskade dig?

– Att när man bryter ner det praktiska kunnandet i små delar så synliggörs komplexiteten. Jag tror att vi kan komma åt väldigt mycket kunskap genom att på detta sätt avgränsa och dela upp processen. Att gräva djupt i en övning kan på sikt skapa stor utveckling.

Vem har nytta av din avhandling?

– Jag hoppas att lektionsplaneringarna kan inspirera teaterlärare. Jag hoppas också att jag kan bidra till ett ämnesdidaktiskt språk, för att kunna visa på en praktisk kunskap i en värld där vi främst lyfter det teoretiska lärandet.

– Mycket analys och reflektion sker i kroppen när vi gestaltar – vi gör hela tiden tolkningar om vilken situation vi befinner oss i och hur vi ska ta oss vidare därifrån. Det är en väldigt komplex kunskapsprocess.

Hanna Nolin