Historieundervisning skapar vi-känsla bland yngre elever

Yngre elever tycker att historia är ett underhållande ämne som ger praktiska kunskaper för framtiden. Karin Sandberg har forskat om mellanstadieelevers uttryckta historiekultur och hur de uppfattar skolämnet historia.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är gymnasielärare i historia och svenska men började forskarskolan i Historiska Medier vid Umeå universitet 2011 och skrev sedermera en licentiatuppsats kring historiska medier i gymnasieundervisningen. Många av dessa gymnasieelever uppgav då att de inte tyckte att ämnet historia hade något med deras liv att göra. Det väckte frågan om även yngre elever hade den inställningen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur elever på mellanstadiet uppfattar ämnet historia – varför de tror att det är ett skolämne, vad kunskaperna kan användas till, hur de definierar ämnet till innehåll och form. Jag har intervjuat totalt 56 elvaåringar från sex olika kommunala skolor i tre kommuner. För att få ett så brett underlag som möjligt har jag valt skolor i olika typer av upptagningsområden, från villaområden till landsbygd och socialt utsatta områden. Avhandlingen innehåller även en teoretisk del där jag sätter in elevernas svar i Jörn Rüsens historiedidaktisk teori kring dimensioner av historiekultur: kognitiv, politisk, estetisk, moralisk och religiös.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att Rüsens dimensioner av historiekultur blir synliga i elevernas sätt att uttrycka sig. Framför allt pekar eleverna på att historieämnet är underhållande och stundom kittlande, vilket passar väl in på den estetiska dimensionen. Men även den politiska dimensionen är tydlig. Oavsett bakgrund pratar eleverna om den svenska historien som ”sin” historia. Det finns ett uttalat och starkt ”vi”, vilket vittnar om att historieundervisningen har en tydlig påverkan på eleverna och deras syn på historia.

– Elevsvaren visar att de flesta tycker att historieämnet är roligt och underhållande. Ett fåtal är av annan åsikt och pekar på att ”alla är ju ändå döda”. I elevernas funderingar kring varför historia är ett skolämne lyfts framför allt nyttoaspekten, särskilt att ämnet kan ge praktiska kunskaper som är bra att ha i framtida yrken. Moraliska aspekter är inte lika tydliga. Betydligt färre elever ser att historiekunskaper kan bidra till att inte upprepa historien. Däremot reflekterar flera elever kring att historiekunskaper om exempelvis Stockholms blodbad kan lära att det är fel att döda.

Vad överraskade dig?

– Den starka ”vi-känslan” kring historiebeskrivningen. Gustav Vasa är landsfader för de här eleverna, oavsett deras egen bakgrund. Jag överraskades också av hur praktiskt eleverna såg på historiekunskaper, att det är något som de kan ha nytta av rent konkret snarare än ett sätt att förstå hur samhället fungerar. Det var roligt att eleverna gav så kompetenta och genomtänkta svar.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas lärare, lärarutbildare och blivande lärare har det. Men min avhandling är också ett inlägg i den pågående historiedidaktiska forskningen.

Susanne Sawander

Foto: Jonas Bilberg