Heterosexualitet självklar norm i språkundervisningen

Den heterosexuella normen är stark i klassrummet. Manlig homosexualitet används som slagpåse medan den kvinnliga lyser i total frånvaro, konstaterar Angelica Simonsson som forskat om hur normer om sexualitet och genus skapas och återskapas i språkundervisning på högstadiet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Både under lärarutbildningen och mina år som lärare i engelska och samhällskunskap på högstadiet, slogs jag av den heteronorm som präglar både läroböcker och skolan överlag. Det ickeheterosexuella var i princip helt frånvarande, bortsett från bögskämten som frodas. Som lärare saknade jag både material och diskussion om detta och när jag fick möjlighet att forska var ämnet givet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur sexualitet kommer till uttryck i språkundervisningen i engelska och svenska i två klasser i årskurs 8 i två olika skolor. Jag har observerat totalt 31 lektioner utifrån frågan hur och när sexualitet blir närvarande eller frånvarande i språkundervisningen. Konkret, vad som sägs och görs i interaktioner mellan elever och lärare och elever sinsemellan. Både utifrån undervisningen men även utifrån själva klassrumssammanhanget.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att heterosexualitet tas för given i en rad sammanhang i undervisningen och som identifikation för eleverna. Heteronormen används som en självklar gemensam referensram som gör att undervisningen flyter på.

– Vad gäller homosexualitet syns stora skillnader på manlig respektive kvinnlig homosexualitet. Den manliga är väldigt närvarande men utpekad, främst genom bögskämt och liknande. När killar är nära varandra rent fysiskt kommenteras det rutinmässigt genom att skämta om homosexualitet.

– Den kvinnliga homosexualiteten är däremot helt dold, flator finns överhuvud taget inte, vare sig i undervisningen eller i de allmänna samtalen i klassrummet. Närhet bland tjejer tolkas heller aldrig som något annat än just vänskaplig närhet.

– Jag vill poängtera att normativitet fyller en funktion i undervisning. Det är nödvändigt att bygga vidare på kunskap och förståelse som redan finns för att ta sig vidare och lära sig nya saker. Ett exempel är när eleverna läser noveller i syfte att lära sig skriva noveller. Att alla rollkaraktärer är heterosexuella skapar inga diskussioner. Heteronormen fungerar som given utgångspunkt och undervisningen kan istället fokusera på hur en novell byggs upp. Normen får då en normaliserande slagsida – ifrågasätts den aldrig återskapas den om och om igen och det kan skapa exkluderande problem.

Vad överraskade dig?

– Humorn och vilken funktion den har för att skapa ett ”gott” klassrumsklimat, vilket i språkundervisningen kan vara särskilt utmanande. Men humorn kan också vara kraftfull och exkluderande. Vad är det som de ”gemensamt” skrattar åt, och vem blir den som inte skrattar när alla andra, inklusive läraren, skrattar i klassrummet?

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare och skolledare som jag tror kan behöva fundera över hur undervisningen ska bedrivas för att inte vara diskriminerande och kränkande.

Susanne Sawander