Hälsocoach i skolan uppskattas av elever

Aktiviteter med fokus på lek under raster och lektioner fick fart på eleverna, även de som normalt sett inte uppskattar ämnet idrott och hälsa. Pernilla Hedström har undersökt om och hur en hälsocoach i skolan kan fungera som en ny resurs i skolan.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetade tidigare som friskvårdsansvarig på ett universitet. Jag har också varit involverad i ett hälsoprojekt i en skola där man just testade idén med en hälsocoach.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en utvärdering av en så kallad hälsocoachintervention i en grundskola. Hälsocoachen anställdes under två år på 20 procent. Uppgiften var att bedriva hälsofrämjande arbete med fokus på fysiska aktiviteter under både lektionstid och raster i två klasser i årskurs fyra.

– Jag har följt hälsocoachens arbete under de två år som projektet pågick, framför allt har jag intervjuat barnen men även skolchef, rektor, lärare och genom enkäter också föräldrar. Utöver intervjuer och enkäter har jag mätt barnens steg under projektet. I studien ingår också två jämförelseskolor.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att alla elever, även de som normalt sett inte gillade idrott och hälsa, tyckte om och deltog i de aktiviteter som hälsocoachen initierade och ledde. En stor del av förklaringen är att det alltid handlade om lekfulla aktiviteter, som exempelvis skattjakt. Därmed slapp barnen fundera över saker som bedömning, att prestera eller byta om.

– Aktiviteterna i sig handlade heller inte om idrott i den traditionella betydelsen. Hälsocoachen fick därmed med sig de barn som annars helst sitter ”på bänken” under idrottslektionerna. Vad eleverna själva lyfte fram som positivt var att aktiviteterna var varierade, att de fick vara med och bestämma vad de skulle göra men också att hälsocoachen själv deltog i aktiviteterna.

– Både lärare och hälsocoachen pekar på att 20 procent av en heltid är för lite tid för att ge någon verklig effekt.

Vad överraskade dig?

– Att projektet inte gav någon effekt på antalet steg som eleverna gick per dag. Jag hade såklart hoppats på en ökning. Levnadsvanor förändras dock inte över en natt. Hälsofrämjande arbete kräver långsiktighet och behöver därför pågå oupphörligen i skolans verksamhet.

Vem har nytta av dina resultat?

– Många, hoppas jag. Som skolledare, rektorer och lärare. Men jag tror att även lärarutbildningen kan ha nytta av dem, liksom idrottsrörelsen utifrån studiens resultat kring ledaregenskaper.

Susanne Sawander