Inneboende konflikt i att vara flicka och idrottare

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat inom ungdomsidrotten själv och blev gå intresserad av just genus- och ledarskapsfrågor. Genus tillhörde egentligen inte inte mitt ursprungliga intresse utan det var något som dök upp när jag började studera tränarutbildningen. Jag fastnade för genusfrågorna just för att jag upplevde att det var ett outforskat och viktigt ämne för tränarutbildningen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur flickor och pojkar framställs inom läromedel som används för att utbilda ungdomstränare. Jag har till exempel tittat på om flickor och pojkar förekommer i varierande grad i läroböckerna men jag har också studerat hur de framställs i text och bild. I avhandlingen studerar jag sex olika idrotter: fotboll, friidrott, handboll, innebandy, gymnastik och simning. Varje idrott har ett eget förbund som ofta vill att man genomgår en särskild tränarutbildning, dessutom ger de ut en del egna skrifter och broschyrer utöver de läromedel som produceras – så dessa har jag också studerat. Men framför allt handlar avhandlingen om den litteratur som riktar sig mot den frivilligbaserade idrotten.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Resultaten visar att trots att man i läromedlena skriver både om flickor och pojkar, så är det framför allt pojkarna som framträder som idrottare. Manliga idrottare framställs på ett oproblematiskt och självklart sätt som den ”riktige” idrottaren, medan kvinnornas idrottande är mer problemfokuserat. När man skriver om flickor görs det ofta i samband med frågor kring pubert, till exempel menstruationsstörningar, eller i i anslutning till näringsproblematik och anorexia. Det positiva med idrottandet hamnar i skymundan för flickorna, istället problemen som står i fokus, men för pojkarnas del är det snarare tvärtom: för deras del handlar det mycket om hur kroppen förändras till det bättre – till exempel i fråga om styrka, kondition och att utvecklas till idrottsman.
– Flickor och pojkar förekom i ganska jämn utsträckning i böckerna, dock fanns det vissa skillnader inom specifika idrotter, främst lagidrotten. Det kan bero på att senioridrotten ger ut en del tävlingsinriktade skrifter som riktar sig mer mot pojkar, men också för att det finns en manlig norm i lagidrotten som inte riktigt finns i den individbaserade idrotten. Så både nivån och idrottsformen påverkar inriktningen på läromedlet. Ett intressant resultat är att det i samtliga idrotter (undantaget simning) är pojkarna som dominerar i bildmaterialet. Även för idrotterna gymnastik och friidrott, som är populära bland flickor, är det pojkarna som lyfts fram i bild. Det visar att man trots allt ser idrotten som en man eller pojke, eftersom det hela tiden är dem man avbildar.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Jag valde särskild ut idrotter som av tradition domineras av män respektive kvinnor, just för att jag trodde att jag skulle finnas skillnader mellan hur pojkar och flickor framställdes. Men både simning och gymnastik, som traditionellt har dominerats av flickor, förhöll sig ganska neutralt till kön, så det var lite förvånande. Däremot skrev man ganska mycket om pojkar inom innebandyn, men det var kanske inte en lika stor överraskning.
– Samtidigt som det fanns en genomgående manlig norm i de här läromedlena (oavsett idrott) så kunde jag också se att det fanns en tydlig kvinnlig norm som gick stick i stäv med den manliga normen. Kön har betydelse inom idrotten, och det får särskilda konsekvenser om du är flicka: å ena sidan förväntas du prestera enligt den manliga normen, å andra sidan förväntas du vara kvinnlig och hålla träningen inom ramen för de sociala normerna – träna gärna och utvecklas som idrottare, men inte för mycket: tränar du helt efter den manliga normen blir du snabbt ett problem inom idrotten, eftersom det påverkar din vikt och din menstruation negativt. Det finns helt enkelt en inneboende konflikt i att vara flicka och idrottare på samma gång.

Vem har nytta av dina resultat?

– Läromedelsproducenter, som kan fundera vidare kring vad som är positivt respektive negativt med de synsätt som framträder i avhandlingen, men även utbildningsledare, ungdomstränare och lärare. Egentligen så tror jag att avhandlingen är relevant för alla som arbetar med människor och ungdomar, just för att den visar på språkets betydelse för hur olika normer kring manligt och kvinnligt skapas inom idrotten.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att vi kan dra nytta av den syn på flickor och pojkar som har framkommit i studien genom att fundera mer på hur vi pratar om kön och normer. Det finns inte bara ett sätt att vara flicka på, utan flera, och det tror jag behöver problematiseras mer i skolan. Stereotyper behöver utmanas! Inte minst tror jag att det är bra om man som lärare funderar över hur man förhåller sig till läromedel generellt, men också hur man kan hjälpa sina elever att problematisera det de läser.

Hedda Lovén