Hållbar utveckling är mer än ”bara” miljöfrågor

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har varit lärare i över 38 år och har länge burit med mig frågan om vad som är det allra viktigaste att undervisa om i skolan. Ett svar som har legat och grott i mitt bakhuvud är att vi som lärare måste begrunda och undervisa om hur vi kan leva våra liv så att vi inte förstör för oss själva eller andra. Så småningom föll det på plats att det var hållbar utveckling jag gick runt och funderade på, och då ville jag veta mer om hur lärare resonerar kring det. Det var inledningen till att jag nu har fått avsluta min lärarkarriär med att skriva den här avhandlingen – vilket i mina ögon har varit en fantastisk förmån, även om det har inneburit mycket jobb.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur lärare beskriver undervisning för hållbar utveckling. Jag har bett 17 lärare från förskolan till årskurs nio att beskriva hur de ser på hållbar utveckling: vad gör de i sin undervisning, vad är deras uppfattning om vad hållbar utveckling är? I min analys frågar jag också vad lärarnas undervisning syftade till, det vill säga vad de ansåg att eleverna skulle få med sig från lektionen.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Avhandlingen har två viktiga resultat. Det första handlar om lärarnas föreställning om hållbar utveckling. Där hittade jag fem teman i deras sätt att tala om ämnet: den första handlade om helheter och sammanhang (att världen är en enda och allt hänger ihop, vilket eleverna måste få förståelse för) den andra om inlevelse och förståelse, den tredje om delaktighet och ansvar, den fjärde om självkänsla och kommunikationsförmåga, och den femte om förmågan att lära. I avhandlingen har jag utvecklat dessa fem teman genom att ge rikligt med exempel på hur lärarna uttrycker detta. Det andra resultatet fokuserar på vilken innebörd lärarna tillskriver utbildning för hållbar utveckling. I min analys hittade jag tre stycken innebörder: att hållbar utveckling är en etisk praktik, att hållbar utveckling är ett kulturbygge, eller slutligen att hållbar utveckling handlar om individens hållbara utveckling, till exempel att kunna läsa och skriva eller känna empati.
– Överhuvudtaget så relaterar lärare de här frågorna i stor utsträckning till sitt läraruppdrag: hållbar utveckling handlar helt enkelt om mänskliga frågor och vad som krävs för att vi ska fungera i dagens samhälle – och värld. Lärarna i min studie pratar inte så mycket om miljöfrågorna, utan i vanliga klassrum har hållbar utveckling ett bredare perspektiv: det handlar om ekologiska, ekonomiska och sociala frågor – mycket, mycket mer än ”bara” miljöundervisningen.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att lärarna talade så pass lite om miljöfrågor! Jag hade nog inte trott att allt skulle kretsa så mycket kring etik- och demokratifrågor, eller elevens färdigheter i svenska – förmågan att läsa och skriva, att göra sin röst hörd, att ha en språklig eller kommunikativ kompetens – allt det diskuterades mycket mer än vad jag hade förväntat mig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror lärarstudenter kan ha nytta av avhandlingen, och jag tror också att den kan användas som ett diskussionsunderlag i skolan när man vill komma vidare med hållbar utveckling som ett central inslag i undervisningen. Det är oerhört intressant att lärarna relaterar sitt läraruppdrag kring detta väsentliga innehåll: det är som en röd tråd genom hela arbetet, frågor om hållbar utveckling ligger helt enkelt nära kärnan i deras uppdrag. Dessutom tycker jag att en styrka i avhandlingen är att den ger en intressant, pluralistisk bild av vad utbildning för hållbar utveckling är. Fältet är så stort att man kanske inte ens vet var man ska börja leta, samtidigt som man givetvis måste börja diskussionen någonstans. I det avseendet tror jag att avhandlingen kan tjäna som en god början!
– Det framkommer i avhandlingen att lärarna betraktar helheter och sammanhang som en mycket viktigt del av utbildning för hållbar utveckling – det är helhetsbilden som ska stå i förgrunden. Avhandlingen kan därför sägas utmana skolan, eftersom denna är så uppdelad till sin natur. Kanske behöver vi en ny läroplan? Det är ju uppenbart att lärarna i min studie talar om utbildning för hållbar utveckling på ett sätt som inte stämmer överens med hur vi har organiserat vardagen i skolan.
– Vi har ännu inte sett så mycket forskning om undervisning för hållbar utveckling, men vi vet redan nu att det inte räcker med att enbart anlägga ett miljöperspektiv. FN har deklarerat att utbildning för hållbar utveckling ska vara ett högprioriterat område från år 2005 till år 2014 och omfatta alla ämnesområden, från förskola till folkbildning. Så alla lärare kan känna sig välkomna in i detta mycket viktiga innehållsliga område. Det tangerar dock en gammal undervisningsproblematik: lärare tenderar att värja sig när det kommer nya saker på grund av brist på tid och resurser. Nya frågor placeras därför ofta in under gamla svar: ”det här var inget nytt, det har vi sysslat med länge” får man ibland höra, men det håller jag inte riktigt med om. Jag tror att det här kräver nya tag, nya grepp.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

-Det som känns centralt är att man vidgar utbildning för hållbar utveckling till att omfatta mer än miljöundervisning: att man tittar på den värld vi befinner oss i och tar in verkliga frågor i klassrummet. Det får heller inte vara så att vi hela tiden lyfter fram tekniska svar på de miljöfrågor som vi nu står inför, utan etiken och individens ansvar måste också tas med i bilden. Jag skulle vilja se en utveckling där alla lärare känner att de har någonting att bidra med, inte bara naturkunskapsläraren. I synnerhet så tror jag att det är viktigt att de verksamma i skolan inser att alla har ett gemensamt ansvar för undervisningen för hållbar utveckling.

Hedda Lovén