Det finns metoder som fungerar för bråkiga barn

Hur blev du intresserad av ämnet?

– När jag gjorde min praktik som psykolog hamnade jag på en BUP-mottagning, och eftersom jag var den enda killen som arbetade där så tyckte man ofta att det var lämpligt att pojkarna som kom in skulle få träffa mig. Pojkar som kommer till BUP har ofta den problematiken – att de är bråkiga och stökiga – och det var det som gjorde mig intresserad av barn som bråkar överhuvudtaget. Därför har jag placerat mig någonstans i gränslandet mellan skola, socialtjänst och barnpsyk.
– Det finns ett stort lidande förknippat med de här problemen, både hos de barn som bråkar och de som blir utsatta för det. Tidigare har det funnits en stor pessimism kring de åtgärder som stod till buds, men nu har det börjat dyka upp metoder som faktiskt ger anledning till en försiktig optimism.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen består av fyra delar: i den första delen har jag tittat på barn som lärare upplever som bråkiga och stökiga i klassrummet och betraktat det som sker i klassrummet som en form av samspel – kunde man vägleda lärarna att se mindre av det störande beteende och mer av det beteendet man egentligen ville ha? Vi filmade samspelet mellan lärare och elev och gav dem även vägledning om hur de kunde agera i olika situationer, till det kopplade vi samtal med barn och föräldrar, så att vi även fick en länk mellan hem och skola.
– Den andra studien utgörs av en föräldraträningsmodell som kallas de otroliga åren, men i den ingår även en lärarträningsmodell för hur man kan arbeta med lärare och stärka dem så att de får redskap för de situationer som kan uppstå i klassrummet. Det är en modell som jag hoppas att vi på sikt kan prova i Sverige. Avslutningsvis har jag två skattningsformulär i avhandling som man använder för att upptäcka beteendeproblem hos barn, men även för att utvärdera behandling. Just de här två formulären används främst av forskare och kliniker, men jag vet att det finns en skolvariant även på denna. Jag tror dock inte att lärare generellt har så stora bekymmer med att avgöra vilka barn som har beteendeproblem: de har en god uppfattning om vad som är normal stökighet och vad som inte är det, och till skillnad från oss kliniker har de dessutom ett bra normalperspektiv.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att barn som bråkar är en komplex problematik, med flera bakomliggande orsaker, vilket kräver komplexa lösningar! Därmed inte sagt att vi ska ge upp hoppet, tvärtom, jag tycker att vi ska känna en gryende optimism, för nu har vi faktiskt hittat ett antal metoder som verkar fungera ganska bra: vi är helt enkelt inne på rätt spår.
– En lärare som deltog i studien sa att just skolinterventionen, den första studien, var den bästa vidareutbildning de hade fått: genom den fick de bland annat reda på vilken nivå man måste lägga sig på för att barnet ska förstå, hur man ger en instruktion så att barnet kan ta emot den och hur långt barnens uppmärksamhetsfokus sträcker sig. Många lärare uppmärksammar de här barnen när de är stökiga och när de är lugna så är man mest lättad och vill inte väcka den björn som sover genom att berömma dem. Det är ett vanligt misstag som man måste vända på, det handlar om att göra tvärtom och ignorera dåliga beteenden och lyfta fram goda. Utöver det finns det andra, förhållandevis enkla sätt att få barnen att koncentrera sig lite längre.
– Genom de otroliga åren, som är en mycket strukturerad modell, får man basen i hur man lyssnar och bemöter barnet, hur man belönar positiva beteenden och ger beröm på ett effektivt sätt. När man väl har utvecklat en god grund för det, innehåller modellen även metoder för hur man sätter gränser och arbetar med konsekvenser.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Det oerhörda engagemanget. Många gånger när vi blev engagerade i ett barn så var både föräldrar och lärare rätt tröttkörda, man hade haft massvis med kontakter med olika människor kring barnet och kände nog ofta att ”jaha, då var det dags för ett möte till”. Men när vi väl började komma lösningen på spåret så fanns det en otrolig glöd och vilja hos de inblandade.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare och föräldrar – jag tror att avhandlingen kan bidra med nya möjligheter kring hur man kan arbeta med de här barnen. Många lärare säger att de har fått en väldigt god pedagogisk utbildning, men att de saknar lösningar för svåra klassrumssituationer, vilket gör att de upplever ständiga tillkortakommanden – helt i onödan eftersom man kan lära sig strategier och metoder för att hantera de här situationerna. En av lärarna som ingick i studien sa att det fortfarande fanns svåra bekymmer kring ett barn med beteendeproblem, men att han nu åtminstone hade fått de verktyg han behövde.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att avhandlingen kan bidra med uppslag kring de olika metoder som finns för att hantera svåra klassrumssituationer. För det finns faktiskt metoder som fungerar!

Hedda Lovén