Glapp mellan historieundervisning och erfarenheter
Historieundervisningen i estniska gymnasieskolor lyckas inte skapa ett möte mellan den historiasom eleverna själva bär med sig och den som rör de stora skeendena i landet. Det visar IgorPotapenko i sin avhandling Historiemedvetande och identitet: Om historiens närvaro i någraestniska ungdomars liv.
Född 1970
i Estland
Disputerade 2010-09-24
vid Stockholms Universitet med avhandlingen:
Historiemedvetande och identitet: Om historiens närvaro i några estniska ungdomars liv
Varför blev du intresserad av ämnet?
Jag har själv flyttat till Sverige. Som gymnasielärare har jag märkt att det ibland är svårtatt intressera vissa elever för historieämnet och motivera dem för till exempel studiebesök.
Frågorna i studien väcktes av en händelse i Tallinn 2007. Myndigheterna flyttade ett monumentöver en sovjetisk soldat från andra världskriget till utkanten av staden. Det rev upp starka känslor hosde rysktalande invånarna.
Vad handlar avhandlingen om?
Om historiemedvetande i relation till identitet, om den stora historiens närvaro och betydelse iestniska ungdomars liv. Jag har studerat två grupper, en rysk- och en estniskspråkig, i skolor medolika undervisningsspråk.
Vilka är de viktigaste resultaten?
Den lilla historien, som rör individen och släkten, och den stora möts inte på något kvalitativt sätt iundervisningen. Det gäller för båda språkgrupperna, men för estniska elever vävs den stora historien,som lärs ut i skolan, ihop med den lilla. Så är det inte för de ryskspråkiga.
Skolans undervisning handlar mycket om att bevara och konstruera den stora berättelsen, i ställetför att öppna upp och släppa in nya perspektiv. I båda skolorna produceras gemensamma kollektivabilder. Där finns ett vi och dom-tänkande.
Vad överraskade dig?
Det nationella förflutna träder fram starkt i estniska skolor, men det länkas inte på något bra sätttill vilka vi är i dag eller till framtiden. Ämnesinnehållet och syftet med att läsa historia diskuteras mycket lite. Ämnesdidaktiken framstårmer som en metodiklära om hur man ska undervisa, medan innehållet är baserat på kanon. Jag förvånades också över att mycket var sig så likt sedan jag själv gick i skolan.
Vem har nytta av dina resultat?
Historielärare, forskare i historiedidaktik och andra som reflekterar över ämnets innehåll ochbetydelse för eleverna. Jag skulle önska att resultaten även nådde estniska skolpolitiker. Jagser inga stora framsteg i arbetet med att integrera den rysktalande befolkningen i det estniskasamhällsprojektet.