Genom leken utmanar barnen sig själva

Hur blev du intresserad av ämnet?

När jag jobbade som fritidspedagog kom det en grupp sexåringar som var ovanligt bra på att låtsasleka. De lyckades till och med engagera de äldre barnen och jag blev väldigt nyfiken på vad det berodde på att just de var så bra på att leka. I över ett års tid innan jag gjorde min huvudstudie var jag sedan ute på olika förskolor där barnen fick leka ovanligt mycket fritt och redan då insåg jag att den här typen av lek nog är rätt avancerad, att den kräver en del tankeförmåga. Jag såg också hur leken bidrog till att barngruppen fungerade väl tillsammans.

En annan inspirationskälla för avhandlingen har varit min egen dotter som lekte ovanligt länge.

Vad handlar avhandlingen om?

Den handlar om hur tankeförmågan ligger till grund för förmågan att låtsasleka. Att kunna låtsasleka innebär både att själv kunna utföra handlingar på låtsas och att kunna uppfatta att någon annan utför handlingar på låtsas. Min utgångspunkt har varit att detta är en förmåga som man utvecklar och vad jag har undersökt är hur och när barnet når denna förmåga. Vilka kognitiva förmågor och kapaciteter behöver ett barn lära sig för att kunna låtsasleka?

Vad jag har gjort konkret är att filma sexåringar som låtsasleker och sedan låtit andra barn iåldern två till fem år bedöma vad de ser på filmerna. Deras responser har jag också filmat och i sin tur analyserat. Den huvudsakliga jämförelsen har jag sedan gjort mellan två av åldersgrupperna, nämligen tre- och femåringar.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

Mina resultat bekräftar på många sätt vad tidigare forskning har visat, nämligen att låtsaslek är något oerhört komplext. Avsikten i låtsaslek är mer komplex än avsikten i vardagssituationer; det ställer högre kognitiva krav både på utföraren och på den som skall känna igen handlingarna. Därför kan det vara väldigt svårt för små barn att läsa av vad en låtsashandling går ut, medan större barn har lärt sig känna igen typiska kännetecken på låtsaslek såsom ljudeffekter, leenden och avvikande rörelsemönster.

Som exempel brukar jag ta att låtsasdricka. En femåring förstår direkt vad det handlar om, vad det är personen gör, medan yngre barn inte alls förstår handlingen. De kan istället tro att personen pussar sin egen tumme.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

Ja, det måste jag nog säga. Vid flera tillfällen har jag överskattat barnens förmåga. En gång lät jag till exempel en vuxen kvinna utföra en låtsashandling, men utan leksignaler. Hon låtsasdrack ur ett tomt glas, men gjorde inte de vanliga låtsas-dricka-ur-ett-glas-signalerna som till exempel sörplande ljud. Bara några luriga femåringar uppfattade att det hela var på låtsas, alla andra uppfattade handlingen som äkta. Det var som att de små barnen helt enkelt tittade på fel saker.

En annan sak som förvånade mig var att treåringarna inte alls uppfattade när sexåringarna på filmerna lekte hund. Trots att de skällde! Skällandet tolkade de istället som att barnen ropade. Min slutsats av detta, och andra liknande exempel, är att det är skillnad på att låtsas göra något och att låtsas vara något och att det senare kräver mer övning. Först i fyra-femårsåldern kan man både ta på sig roller och låtsas vara något.

Vem har nytta av dina resultat?

I första hand förskollärare, men även andra lärare. Och föräldrar givetvis.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

Jag hoppas att fler inser att lek av det här slaget utvecklar barns kompetens. Genom leken utmanar barnen hela tiden sin egen och andras kognitiva förmåga. Leken är central för mänsklig utveckling, och att kunna ta andra roller och låtsas vara någon annan eller annat, är berikande för den sociala kompetensen. Särskilt detta med att kunna ta andras perspektiv. Dessutom utvecklar leken vår kreativitet och vår problemlösande förmåga.

Därför skulle jag gärna se att förskollärare, lärare och föräldrar uppmuntrar barnen till mer låtsaslek. Och det gäller även skolbarnen! Vi borde ta barnens behov mer på allvar och låta dem få leka mycket mer ända upp till åtta-nioårsåldern. Såsom jag ser det så är leken en investering för framtiden. En person som, förutom att ha goda kunskaper, också är kreativ, socialt kompetent och en bra problemlösare blir en förebild för andra.