Gemensam vision och stöd från rektorer främjar samundervisning

Fakta

Maria Rönn-Liljenfeldt

Bor i Vasa, Finland
Född år 1980

Disputerade 2024-06-14
vid Åbo Akademi

Avhandling

Creating a school culture promoting co-teaching. Experiences of school leaders, teachers and students

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Jag har varit intresserad av lärares samverkan och inkludering sedan min studietid i början av 2000-talet. Under mina år som verksam lärare i årskurserna 1 till 9 har jag försökt arbeta för att möta elevers behov så långt som möjligt i det gemensamma klassrummet.

Vad handlar avhandlingen om?

− Den handlar om samundervisning mellan speciallärare och klasslärare i årskurserna 1 till 6 i den finlandssvenska skolan. Avhandlingen baserar sig på tre artiklar där jag tittar på upplevelser och uppfattningar av undervisningsmodellen ur tre olika perspektiv – rektorers, lärares och elevers. Jag har gjort individuella intervjuer med rektorer, fokusgruppintervjuer med lärare och en elektronisk enkät riktad till elever som har erfarenhet av samundervisning, i årskurs fyra till sex.

Vilka är de viktigaste resultaten?

− När jag sammanställer resultaten från de olika delstudierna framkommer fyra förslag på förutsättningar som krävs för att skapa en skolkultur som främjar samundervisning: en gemensam vision och syfte, systematisk samverkan, kunskap och stöd samt autonomi med ramar.

− Rektorerna är medvetna om att de borde vara tydligare med hur de vill att specialundervisningen ska se ut på deras skola. Men samtidigt poängterar de att det är viktigt att lita på lärarnas kapacitet att utveckla undervisningsmodeller som de själva tror på. Rektorerna är tvungna att balansera mellan tydliga förväntningar och den frihet i arbetet som finländska lärare har. De upplever att gemensamma mål och visioner om inkluderande undervisning är viktigt för lärare som samundervisar, men de nämner aldrig att det är viktigt för hela skolans personal. De delegerar också ansvaret för specialpedagogisk skolutveckling i stor utsträckning till lärarna, istället för att själva aktivt interagera med och involvera lärare som informella ledare i utvecklingen av en inkluderande praktik.

− I elevenkäten framkom det att alla elever, oavsett stödbehov, var positiva till samundervisning i relation till det egna lärandet, delaktighet och socialt klimat. Det framkom också att klasslärare har en betydligt större roll än speciallärare när det kommer till samundervisningen. Eftersom lärarna inte är jämlika i undervisningssituationen finns det en risk att den specialpedagogiska kunskapen inte får plats i det gemensamma klassrummet. Resultaten visar också att det finns en risk att lärarna känner sig osäkra när de ska implementera samundervisning om de saknar tydliga riktlinjer från skolledningen, även om de ser positivt på det.

I elevenkäten framkom det att alla elever, oavsett stödbehov, var positiva till samundervisning i relation till det egna lärandet, delaktighet och socialt klimat.

Maria Rönn-Liljenfeldt

Vad överraskade dig?

− Det blev ganska tydligt att samundervisningen inte skulle existera i de deltagande skolorna utan den individuella speciallärarens engagemang. Något annat som blev tydligt är att den här verksamheten kan se väldigt olika ut, inte bara mellan skolor utan också inom skolor. Något annat som överraskade mig var att elever utan specialpedagogiska stödbehov blev mer positiva till samundervisning ju mer samundervisning de hade per vecka. Så det är inte bara elever i behov av stöd som drar nytta av undervisningsmodellen.

Vem har nytta av dina resultat?

− De som arbetar med utbildningsfrågor inom den grundläggande utbildningen, bildningsdirektörer, rektorer och lärare.