Fysisk rörelse kärnvärdet i idrott och hälsa

Fakta

Louise Lindkvist

Född 1983
Bor i Umeå

Disputerade 2024-05-24
vid Umeå universitet

Avhandling

A school subject under pressure: understanding the changing means and ends of Swedish physical education and health

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är idrottsvetare i grunden och skrev en masteruppstats som handlade om policy som styrmedel inom idrottsrörelsen. Det fick mig att bli intresserad av frågor som rör styrning och organisering av ämnet idrott och hälsa, men också om vilka idéer som ligger till grund för att ämnet ser ut som det gör. Idrottsämnet har alltid influerats av externa påtryckningar från olika intressegrupper och flertalet förändringar har genom tiderna genomförts för att leva upp till dessa påtryckningar. Detta har skett samtidigt som det ständigt pågått en diskussion om att idrott och hälsa behöver förändras.

Vad handlar avhandlingen om?

– Målet med min avhandling är att förstå varför vissa delar av ämnet är mer stabila över tid medan andra förändras samt vilka konsekvenser detta får för ämnets utveckling. Avhandlingen bygger på intervjuer med 16 lärare i idrott och hälsa samt 13 rektorer. I intervjuerna har jag utgått från reformen som innebar att ämnet fick 100 extra timmar, och låtit lärarna och rektorerna berätta om hur de arbetade för att implementera reformen och varför de gjorde de val de gjorde. Avhandlingen rymmer även en översikt om hur forskningen karaktäriserar ämnet som baseras på 2374 forskningsartiklar.

Många skolor har nära samarbete med lokala idrottsföreningar vilket ger dem möjlighet att påverka både innehåll och utformning av skolans idrottsundervisning.

Louise Lindkvist

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det framgår tydligt att ämnets kärnvärde är fysisk rörelse. Däremot råder det delade meningar om ämnets syfte och om rörelse är ett mål eller medel. Som medel kan ju ämnet ses som en väg att nå mål i andra ämnen. Ses rörelse som ett mål i sig förändras perspektivet, här kan ämnet exempelvis rymma teoretiska aspekter av rörelse. Här finns alltså en otydlighet som skapar en osäkerhet kring ämnets syfte och vilka kunskaper det är tänkt att ge.

– Resultaten visar vidare att rektorer och lärare i idrott och hälsa använder sig av samma retorik som idrottsrörelsen för att legitimera sin verksamhet, exempelvis att ett ökat stillasittande behöver kompenseras med mer rörelse och idrott. Många skolor har nära samarbete med lokala idrottsföreningar vilket ger föreningarna möjlighet att påverka både innehåll och utformning av skolans idrottsundervisning. Mina resultat visar exempelvis hur rektorer systematiskt söker samverkan med idrottsföreningar som i sin tur får vara med och påverka innehållet i undervisningen.

Vad överraskade dig?

– Jag upplevde att både lärarna och rektorerna mer eller mindre oreflekterat samverkade med idrottsföreningar. Jag hade förväntat mig att lärarna skulle visa mer professionell integritet och värna idrottsämnet som ju rymmer mer än vad som sker inom idrottsrörelsen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Idrottslärare och rektorer som jag hoppas kan använda resultaten som underlag vid reflektion inför kommande förändringar av ämnet. Som beslutsfattare tänker jag att resultaten kan bidra med kunskap om att en liten förändring kan få oförutsedda konsekvenser: 100 extra timmar i idrott och hälsa utan extra tillskott i resurser lämnar bland annat utrymme för idrottsrörelsen att påverka skolans idrottsundervisning. Något att fundera över.